Per Björklund

Inledare


Inledare: Mediekritik

  • Ägerkoncentrationen inom medierna ökar. 2014 köptes Helsingborgs Dagblad av Sydsvenskan och blev därmed en del av Bonnier-koncernen.
Fria Tidningen

Mediernas likriktning har blivit ett hot mot demokratin

Extremhögerns mediekritik kan bara bemötas med mediekritik av ett annat slag: en som baseras på fakta och utgår från grundläggande maktförhållanden, skriver Per Björklund.

Mörkläggning. Självcensur. Åsiktskorridor. Den som följer den svenska mediedebatten kan lätt få intrycket att vi lever i en diktatur. Spaltmeter efter spaltmeter har skrivits om mediernas påstådda ängslighet, som enligt kritiker – framförallt till höger – får folk att istället söka sig till högerextrema ”alternativmedier” för att finna sanningen.

Sakine Madon, politisk redaktör på Norran, skrev häromveckan i en uppmärksammad artikel att journalister vinklar nyheter för att inte gynna SD. Johan Ingerö på näringslivets tankesmedja Timbro menar att folk läser Avpixlat för att Public Service har blivit för vänstervridet.

Myten om mediernas tilltagande vänstervridning saknar dock belägg, som Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet, påpekade i förra veckan. I ett blogginlägg går han igenom forskning som visar att mediernas behandling av partierna i samband med val snarare blivit mer balanserad, och mer likartad. Svenska Dagbladet ger fortfarande mer positiv bevakning av borgerliga regeringsalternativ än Aftonbladet, men skillnaden mellan borgerliga och s-märkta tidningar är inte alls lika stor som på 80-talet. Och Public Service har konsekvent befunnit sig mitt emellan de båda.

Det här kan naturligtvis ses som något positivt. Som ett bevis för att svenska nyhetsredaktioner blivit mer professionella och mer oberoende gentemot de politiskt färgade ledarsidorna. Men det är förmodligen bara en del av sanningen. Ett annat sätt att beskriva samma utveckling är nämligen att medierna blivit mer likriktade.

Nyhetsvärdering, val av vinklar och världsbild ser ungefär likadana ut oavsett vilken dagstidning du slår upp idag. Vilket kanske inte är förvånande, med tanke på hur mediebranschens utveckling sett ut under samma period. Ägarna har blivit färre, och mäktigare. Ett fåtal stora koncerner kontrollerar en allt större del av marknaden.

Samtidigt har arbetsmarknaden för journalister blivit mer otrygg. Tidningarnas ekonomi mer ansträngd i takt med att kampen om annonsörer hårdnar. Då är det inte så konstigt om ängsligheten ökar.

Om det är något som varit tydligt de senaste månaderna så är det just att svenska journalister tänker och agerar i flock. Ena stunden fylls tidningarna av reportage om människor på flykt och bilder av drunknade barn, och brottslingars etnicitet är irrelevant. Nästa stund har vinden vänt och varannan nyhet tycks plötsligt handla om ensamkommande barns brottslighet.

På Aftonbladets ledarsida skriver Fredik Virtanen att rasisternas drev mot medierna är ett demokratihot. Det är helt sant, men frågan är om inte mediernas likriktning är ett minst lika farliga. Extremhögerns mediekritik kan bara bemötas med mediekritik av ett annat slag: en som baseras på fakta och utgår från grundläggande maktförhållanden.

Vi behöver också en seriös diskussion om objektivitet inom journalistiken. Att journalister saknar egen agenda innebär inte att de automatiskt blir ”objektiva”. De kan i värsta fall förvandlas till vindflöjlar, känsliga för minst pust åt ena eller andra hållet i twitteropinionen. Vi måste erkänna att journalister kan drivas av övertygelse och idealism och samtidigt vara professionella.

Framförallt behöver vi stärka alternativen i dagens likriktade medielandskap. Mångfald behövs, både vad gäller politisk inriktning och ägandeformer. En situation där alla medier skriver om samma saker, på samma sätt, kan inte vara idealet. Tvärtom är det värsta tänkbara scenariot.

[email protected]

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu