Ett nödvändigt ont engagemang | Göteborgs Fria
  • Alexandra Salafranca och Joakim Cederberg-Hake har varit aktiva i Refugees Welcome sedan september, en verksamhet som hela tiden har haft målet att inte längre behövas.
Göteborgs Fria

Ett nödvändigt ont engagemang

Det började som en grupp på Facebook och slutade med inflytande över kommunala beslut. I dag ser Refugees Welcome inte likadant ut som det gjorde i september – men de aktivas engagemang har inte svalnat.

Vita huset, eller Bergslagsbanans järnvägsstation, fungerar sedan en tid tillbaka som välkomstmottagning för flyktingar. Lokalen med kläder och mat är helt tom sånär som på några volontärer i Röda Korset-västar.

”Hur många har det varit här idag?”

”Tre.”

Regeringens skärpta regler har definitivt påverkat situationen.

– Det är synd, när man väl har lyckats få en verksamhet som fungerar så sätter de stopp, säger Joakim Cederberg-Hake, aktiv i Refugees Welcome sedan starten i september.

Refugees Welcome startade som en grupp på Facebook som samlade personer som ville hjälpa till att ta emot flyktingar på Centralstationen. Det var ett av många engagemang som drog i gång när allt fler människor på flykt började komma till Sverige i början av hösten. Efter bara några dagar var gruppen enormt stor och deras insatser på centralen var svåra att missa för den förbipasserande.

– Vårt arbete var väldigt konkret. Vi tog emot folk som behövde hjälp här och nu med basala behov som mat, kläder och tak över huvudet. Det var så grundläggande att det blev lätt för människor att förstå och hjälpa till, berättar Alexandra Salafranca som gick med i Refugees Welcome två veckor efter starten.

Organisationens mål har varit att inte längre behövas. Ett mål som de också har uppfyllt. I dag har de avvecklat verksamheten på Centralstationen och överlåtit den till Göteborgs stad och deras samarbetspartners.

Redan från början satte Refugees Welcome press på kommunen.

– Vi satsade högt och lade fram konkreta och offensiva krav som var rimliga att uppnå, säger Joakim Cederberg-Hake.

Joakim har själv haft förtroendeuppdrag i Partille kommun och är väl insatt i hur saker och ting fungerar. Han berättar att det har varit en stor fördel att ha koll på det formella.

– De kunde inte avfärda oss med att hitta en massa fel, säger han.

– Det är ju en ganska unik situation att ett väldigt ungt nätverk sitter och dikterar krav för hur kommunen ska agera i en specifik situation. Det är ju en öppenhet från Göteborgs stad också, säger Alexandra.

I dag gör Refugees Welcome oannonserade stickkontroller på Centralstationen några gånger i veckan. I regel är de nöjda med kommunens agerande och förklarar att de gjort mycket mer än många andra kommuner i landet.

– En sak som vi däremot ser enorma brister kring är hur man tar hand om ensamkommande barn som önskar söka asyl i andra länder, säger Alexandra.

– Vi ser helst att alla ensamkommande barn registreras i Sverige men som det är nu är det många som försvinner till släktingar som inte finns eller till människosmugglare utan att fångas upp av det svenska systemet, säger hon.

Alexandra går med raska steg genom Nils Ericssonsterminalen. Klockan är strax över åtta och personalen på välkomstmottagningen har förflyttat sig från Vita huset till bussterminalen. Men fortfarande finns det inte mycket för dem att göra.

– Det är så stor skillnad. Tidigare var det ju jättemycket folk här. Man börjar ju undra vart de tar vägen istället nu, säger Alexandra.

Att engagera sig i Refugees Welcome var för henne ett lätt beslut att ta.

– När någonting sådant här händer måste man agera. Det är min moraliska jävla skyldighet att göra det lilla jag kan, säger hon.

Joakim instämmer. Båda två har mycket engagemang i bagaget, men ingen har tidigare jobbat med just asylfrågor. Alexandra är i själva verket sångerska och beteendevetare och jobbade länge partipolitiskt och med miljöfrågor. Joakim har en konsultfirma inom larm och övervakning men har nu gjort sig själv arbetslös.

– Efter allt det jag sett och alla livsöden jag mött är det svårt att släppa. Så jag har kört på fullt ös sedan dag ett. Jag gör bara vad jag hoppas någon gör för mig den dag jag förhoppningsvis aldrig behöver det.

Både Alexandra och Joakim ser sina insatser i Refugees Welcome som ett nödvändigt ont.

– Det sämsta är att det behövs. Men det som är bra är att det finns så mycket godhet och att det finns så många människor som vill hjälpa andra människor, säger Alexandra.

Fakta: 

Artikelserie: Volontärer

I en tredelad serie får vi följa några av de personer och organisationer som får mycket av det dagliga livet för några av vårt samhälles mest utsatta grupper att gå runt. Mat, boende, myndighetskontakter eller bara någon som lyssnar gör ofta hela skillnaden när en befinner sig i en desperat situation.

Del 1: Han motiveras av orättvisor
Få stöd och hjälp med att kontakta myndigheter eller kom in i värmen och drick en kopp kaffe. Informationscentret Crossroads Göteborg finns till för utsatta EU-medborgare och tredjelandsmedborgare. Projektledaren Claes Haglund berättar om sitt jobb och viljan att göra skillnad.

Del 2: ”Här behövs personer som orkar lyssna”
Alla har rätt till vård. Även de som inte bor i Sverige på lagliga grunder. Varje onsdag håller Rosengrenska öppen vårdmottagning för att hjälpa papperslösa att hitta rätt. Matilda Persson är en av många engagerade volontärer.

Del 3: Ett nödvändigt ont engagemang
Det började som en grupp på Facebook och slutade med inflytande över kommunala beslut. I dag ser Refugees Welcome inte likadant ut som det gjorde i september – men de aktivas engagemang har inte svalnat.

Rekommenderade artiklar

En miljon till hållbarhetsprojekt

Projekt om olika livsstilsinriktningar eller om förändrade konsumtionsvanor är exempel på vad göteborgare kan söka pengar till ur ny fond.

© 2019 Göteborgs Fria