Per Björklund

Inledare


Inledare: Demokratiutredningen

  • Vallokal i Riksdagshuset.
Fria Tidningen

Rösträtt vid 16 borde vara självklart

Sänkt rösträttsålder kan inte längre avfärdas som en radikal vision utan verklighetsförankring, skriver Per Björklund. Tvärtom är det en realistisk reform som prövats i flera länder, med övervägande positiva resultat.

Demokratiutredningens förslag om ge 16-åringar rösträtt i kommunala val har väckt blandade reaktioner. Demokratiminister Alice Bah Kuhnke (Mp) har välkomnat förslaget, men de kritiska rösterna har dominerat.

Det vanligaste argumentet bland motståndare till förslaget är att 16-åringar skulle vara ”omogna”. Ett annat argument är att rösträtt för 16-åringar främst skulle gynna vissa partier som tidigare varit extra populära bland förstagångsväljare – i senaste valet V, Mp, Fi och Sd. Som om det vore mer ”demokratiskt” att behålla en rösträttsålder som gynnar S, M, Kd, C och Fp.

Den som ser nyktert och sakligt på frågan inser dock snabbt att argumenten för sänkt rösträttsålder överväger. Det kan tyckas bekvämt att luta sig mot tradition – att svenska ungdomar får rösta samma år som de blir myndiga och får ta körkort ger ett sken av logik åt en i grunden godtycklig konvention.

Men konventioner måste också ifrågasättas. Och idag kan sänkt rösträttsålder inte avfärdas som en radikal vision utan verklighetsförankring. Tvärtom är det en realistisk reform som faktiskt har prövats i flera länder, med övervägande positiva resultat.

Ett av de tydligaste och viktigaste resultaten är att sänkt rösträttsålder leder till högre valdeltagande. Den som fortfarande går i skolan är mer benägen att gå och rösta än den som nyss flyttat hemifrån och börjat jobba eller studera – eller kanske fastnat i den berömda ungdomsarbetslösheten. Och den som väl börjat rösta är mer benägen att fortsätta göra det resten av livet.

Tidigare studier i bland annat USA har också visat att sänkt rösträttsålder även skulle leda till höjt valdeltagande i befolkningen i stort. Det visade sig nämligen att även föräldrarna till de 16-åringar som fick rösta var mer benägna att släpa sig i väg till vallokalerna. Sänkt rösträtt för 16-åringar skulle stimulera fler samtal om politik i familjer runt om i landet. I bästa fall kan det förvandla den torra samhällskunskapen till ett ämne med någon slags relevans för elevernas egen verklighet.

I en ledare i Sundsvalls Tidning argumenterar Lars Kriss mot rösträtt för 16-åringar med argumentet att vi inte bör ”skapa fler gråzoner mellan barndomen och vuxenvärlden”. Men frågan är om inte just det är ett av de starkaste argumenten för sänkt rösträttsålder. Verkligheten är nämligen inte svart och vit, och det finns goda skäl att ifrågasätta illusionen att det finns en magisk gräns då vi förvandlas från omogna barn till vuxna.

Den som genuint oroar sig över 16-åringars politiska mognad kanske bör ta sig en funderare på hur personer i den åldern behandlas i andra sammanhang. Idag riktar till exempel den svenska försvarsmakten med hjälp av PR-byråer en omfattande propaganda mot svenska skolbarn i syftet att locka dem in i en framtida karriär som yrkessoldater. Den som fyllt 15-år anses också så pass ansvarig för sina handlingar att hen kan ställas inför rätta i domstol och dömas till sluten ungdomsvård.

Tyvärr anser Demokratiutredningens ordförande Olle Wästberg att rösträtt vid 16 bara ska gälla kommunalval, inte val till riksdagen. Det är synd, eftersom det signalerar att lokala val på något sätt skulle vara mindre betydelsefulla än nationella val.

Det självklara progressiva svaret borde vara att kräva rösträtt vid 16 för alla – till alla val.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu