”Jag låter mig själv bli lite mer emo” | Göteborgs Fria
  • Serietecknaren Sara Granér är aktuell med nya boken "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva"
Göteborgs Fria

”Jag låter mig själv bli lite mer emo”

Sara Granér har blivit en av landets största politiska satirtecknare med sina gulliga djur med stora käftar. För Göteborgs Fria berättar hon om att hon i nya albumet vill driva med språket, utan att det blir för mycket dålig
Göteborsvits av det hela.

I Sara Granérs nya album Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera finns det gott om nytolkade ordspråk, välkända uttryck och tillvrängda titlar. Titeln på albumet är till exempel en tydlig anspelning på Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

– Jag skrev faktiskt till Ann Herberlein och sa att jag tänkte använda en variant på hennes titel. Hon verkade tycka att det var bra. Det är ju ingen drift med hennes bok. Den handlar om ångest och det gör mitt album också.

Albumet blandar de stora och små perspektiven, här finns serier om allt från världsrymden till elementarpartiklar och allt där emellan. En röd tråd är prestationssamhället, arbetskritik och ekonomisk makt. Men till skillnad från det senaste albumet All I want for christmas is planekonomi finns det en mer känslosam utgångspunkt i flera av serierna. Sara Granér beskriver det själv som ett ”absurdistiskt existentiellt” spår.

– Det är inte lika mycket av ett sakpolitiskt diskuterande, jag håller fortfarande på med det politiska men låter mig själv bli lite mer emo och tittar på hur det känns att leva i vår tid. Sen gillar jag att vara tramsig och skämta på ett pubertalt sätt, och att driva med själva språket. Jag tror att det är något som folk kan relatera till. Men det gäller att se upp så det inte blir för mycket dålig Göteborgsvits av det hela.

Här finns också flera längre serier med mer text och handling än de slagkraftiga enrutingar som hon har gjort sig känd för.

– Tidigare har jag haft svårt för det längre berättandet, så det var något jag ville testa. I längre serier går det att låta andra saker komma fram, och läsaren kan komma in i stämning och utforska mer.

En längre serie är Din stund på arbetsmarknaden, där Sara Granér jämför hur det känns att vara arbetslös och behöva förhålla sig till arbetsmarknaden med att vara utelämnad i en dålig relation.

I serien Hata hälsa utforskar hon en känsla hos sig själv som hon inte riktigt förstod: irritationen över intresset för fysisk hälsa.

– Jag kom fram till att det här med att äta hälsosamt och gilla vitaminer mycket är ett uttryck för självkontroll och individualism, som i grunden handlar om att vi ska vilja bli smala. Men jag vill inte hetsa mot enskilda personer som gillar raw food, det handlar om att se kollektiva tankeströmningar.

Sara Granér vill lyfta fram just de strukturella systemen som hon menar ofta döljs av att saker tas ner på en individnivå.

– Det kanske helt enkelt är en brist i vår tid, att vi har svårt för det kollektiva.

Att hennes serier har blivit så populära tror hon har att göra med att de lockar fram känslor av igenkänning och överraskning hos läsarna.

– Det är viktigt att kunna relatera till det vi ser, jag tycker själv om när någon sätter ord på något som jag har varit med om eller gått och tänkt på. Om du dessutom lyckas tända någon ny tanke så blir det där humor kan uppstå.

Hon får ibland frågan om hennes serier inte bara predikar för de redan övertygade. Sara Granér tycker inte att det behöver vara ett problem.

– Det finns många fina personer som gör fina saker och kämpar, och jag tycker att det är en god uppgift om jag kan göra så att de blir glada när de ser en fin kanin.

Just kaninerna, björnarna och de andra färgglada djuren har blivit Sara Granérs signum och hon har svårt att föreställa sig att hennes figurer skulle kunna se ut på ett annat sätt. Men ibland blir de lite för närvarande.

– Jag gjorde en 3d-variant av kaninen i papier mache som jag hade på mitt rum. Det blev nästan lite kusligt när den var så stor och låg där vid min soffa. Nu ligger den bortglömd på en vind någonstans, jag tycker lite synd om den.

kultur@goteborgsfria.nu

Fakta: 

Sara Granér

Född: 1980

Produktion: Debuterade 2008 med albumet Det är bara lite aids (Galago).
Hon har publicerats i bland andra Galago, Dagens Nyheter och Stockholm Fria Tidning. Hon har medverkat i utställningar i bland annat Rom och Tokyo och haft separatutställning på Kulturhuset i Stockholm.

Prisad: Tilldelades
EWK-priset för sina serier 2010, och Adamsonstatyetten 2013.

Aktuell: Med albumet Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera (Galago)

Annons

Rekommenderade artiklar

Mordet på John Hron blev film

John Hron misshandlades till döds av nynazister sommaren 1995. För GFT berättar regissören Jon Pettersson om filmen om Hron och om sina egna upplevelser av rasism.

Gatukonst ska förena staden

Samtliga stadsdelar i Göteborg ska fyllas av ny konst under Artscape 2016 – Skandinaviens största gatukonstfestival.

© 2016 Göteborgs Fria