Flyktingkrisen är den politiska elitens kris | Göteborgs Fria
Per Björklund

Inledare


Inledare: Fort Europa

  • Taggtråd och murar - politikernas svar på allt?
Fria Tidningen

Flyktingkrisen är den politiska elitens kris

Det största hotet mot Sveriges framtid är politiker som ser stängsel och murar som lösningen på globala kriser, skriver Per Björklund.

Att flyktingkrisen klyver den svenska opinionen är en underdrift. Det finns få ämnen som väcker så heta känslor idag, på arbetsplatser eller släktmiddagar. På ena sidan står de som anser att det gått för långt, att ”gränsen är nådd” med migrationsminister Morgan Johanssons ord. På den andra de som anser att vi har råd med mer. Att vi inte bara kan utan måste hjälpa så många vi bara kan av de människor som idag är på flykt undan krig och förtryck.

Men en sak kan personer i båda lägren oftast enas om: Den nuvarande regeringen gör inte ett särskilt bra jobb. Tvärtom är dess hantering av frågan förbluffande svag.

Förra veckan sökte 10 000 personer asyl i Sverige, fler än någonsin tidigare under en vecka. De har inte kommit utan förvarning från yttre rymden. De flyr från krig och kriser som pågått i flera år, och Migrationsverkets prognoser har diskuterats flitigt i den offentliga debatten sedan förra sommaren.

Trots det har statens och politikernas svar varit långsamt och förvirrat. På tågstationer har volontärer tagit hand om nyanlända och bistått kommunala tjänstemän med tolktjänster och annan hjälp. Utan civilsamhällets och enskilda medborgares insatser skulle vi verkligen kunna tala om en ”kollaps” i mottagningen av flyktingar i Sverige.

Ändå vore det fel att säga att politikerna tagits på sängen. I åratal har de förberett sig, men på helt fel sätt. Asylpolitiken har undan för undan skärpts och de lagliga vägarna in i Europa har stängts. EU och dess medlemsstater har lagt miljardbelopp på murar och stängsel och gränsövervakning.

Att få diktaturer i närområdet att agera grindvakter mot migranter och flyktingar har varit ett prioriterat mål för EU:s utrikespolitik. I oktober 2010 reste den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström personligen till Libyen för att ge Moammar Gadaffis regim 50 miljoner euro för att agera gränspolis åt Europa.

Sverige är lika delaktigt i Fort Europa som Ungern.

Att varje nytt stängsel bara tvingat människor att söka nya och farligare vägar in i Europa har inte bekymrat politikerna. De har fortsatt bygga på sin ointagliga fästning och odlat myten att vi kan skärma av oss från omvärlden. De har intalat sig själva och sina väljare att vi kan blunda för konsekvenserna av krig, fattigdom och klimatkatastrofer som vi själva bidragit till att skapa.

Än i dag fortsätter politikerna att låtsas som om Sverige och Europa är en isolerad ö.

Att den svenska regeringen nu ber EU om hjälp att ”avlasta” Sverige är ett tydligt tecken på att våra makthavare lever i någon slags parallell verklighet. Alla inser ju att någon hjälp knappast kommer. Tvärtom tycks EU som system för fri rörlighet och samarbete mellan länder vara på väg att bryta samman. Drömmen om ett solidariskt Europa dog redan i samma ögonblick som den globala finanskrisen bröt ut och den politiska eliten valde att rädda storbanker och finansinstitut samtidigt som man vände krisdrabbade befolkningar ryggen.

Där står vi i dag. Med politiker och regeringar som stoppar huvudet i sanden och skyller på varandra som treåringar i sandlådan istället för att samarbeta kring globala kriser. Och med fascister som står redo med sina radikala lösningar när de etablerade partierna förverkat sitt förtroende.

Hur ofta det än påstås är det inte någon ”flyktingkris” som hotar att leda till en samhällskollaps.

Det är en politisk elit som diskuterar utökat Rut-avdrag istället för att på allvar mobilisera samhällets resurser för att ge flyktingar ett värdigt bemötande.

Som låter bostadsbubblan skena samtidigt som man predikar om ”ordning och reda” i statsfinanserna och gång på gång visat sig redo att rädda banker men inte människor.

Som exporterar vapen till diktaturer och profiterar på krig men spelar förvånade när människor söker en fristad här.

Som offrar jordens klimat och mänsklighetens framtid på tillväxtens altare.

Som ser stängsel och murar som lösningen på globala orättvisor.

På den politiska elitens kris finns bara en lösning. Mer solidaritet, mer organisering, mer gemensam kamp för det samhälle och den värld vi vill ha. Tillsammans kan vi visa dem att det är möjligt.

© 2019 Göteborgs Fria