I takt med att prognosen för antalet ensamkommande barn hela tiden ökar, ökar också behovet av fler så kallade transitplatser. I början av året fanns 50 platser, i dag runt 1 000 och enligt Migrationsverket måste Göteborgs stad ha beredskap för att erbjuda 2 000 transitplatser.

Staten står för finansieringen genom de 1 900 kronor som betalas ut per plats, men lämpliga lokaler och bemanning är upp till kommunen att lösa. För att bemanna boendena kommer mellan 1 000 och 1 500 personer behöva anställas.

– Tidigare har det huvudsakligen varit socionomer. Men vi ser att det finns stora rekryteringsutmaningar så vi får också ändra kravspecifikationen på medarbetarna, och snarare gå mer på gymnasial utbildning inriktad på vård och omsorg, säger Michael Ivarson, direktör på Social resursförvaltning.

Det är inte bara på de nya transitboenden som behöver startas som bemanningen är en utmaning. Även vad det gäller socialsekreterare i stadsdelarna, vars arbetsbörda också ökar med antalet nyanlända barn och unga, finns ett underskott på personal och fler behöver rekryteras.

Så är inte fallet bara i Göteborg, och det är inte heller något nytt för de senaste månadernas extrema situation. Brist på socialsekreterare och personal som ska jobba med myndighetsbeslut rörande barn är ett utbrett problem.

– Socionomer väljer att jobba hos andra arbetsgivare än kommunal socialtjänst. Man har högskoleutbildning på 3,5 år och ett arbete där man kan bestämma över att skilja barn och föräldrar från varandra. Kommunerna ger inte rätt lön för det oerhört ansvarsfulla arbetet, säger Josefine Johansson som är professionsstrateg på Akademikerförbundet SSR.

Hennes bild är att det finns ett stort intresse hos socionomer av att jobba med ensamkommande och att det snarare är arbetsgivarna man väljer bort. På boenden måste det inte heller vara just socionomer, poängterar hon.

– Däremot ser vi att man kan ha annan högskoleutbildad personal. Det finns också många nyanlända samhällsvetare och akademiker man skulle kunna rekrytera, som också har den språkkompetens som behövs.

Saco listar socionom som ett bristyrke under 2015, men problemet är inte det samma som när det gäller till exempel läraryrket.

Socionomutbildningen har länge legat högt på listorna över populära utbildningar runt om i landet – och till höstterminen 2014 gick det nästan fyra sökande per antagen.

Josefine Johansson tror att det krävs ett långsiktigt arbete från arbetsgivarens sida, både kring att locka till sig personal och att kunna behålla den personal man har. Löneökningar ska inte bara vara möjligt om man byter jobb.

– Jag tror att socionomer vill jobba inom socialtjänstens myndighetsutövning om de får rätt lön och rätt förutsättningar för det. Nu ser vi att många går till bemanningsföretag där de gör samma sak som de gjorde som kommunanställda, men med högre lön och färre uppdrag.