• Rasbiologer ansåg att man kunde dela in människor i olika raser.
  • Utställningen (O)mänskligt har visats på flera museer tidigare, bland annat i Stockholm.
  • Förr i tiden fanns en tro på att de olika raserna hade särskilda egenskaper.
  • Cajsa Lagerkvist.
Göteborgs Fria

(O)mänskligt skapar debatt om ”vi” och ”dem”

Utställningen (O)mänskligt berättar om en tid då rasbiologiska idéer växte sig starka i Sverige. En tid då människor sorterades bort och utsattes för övergrepp. – Vi vill även väcka frågor om hur vi kategoriserar varandra i dag, vilka grupperingar och föreställningar om vi och dem som råder i dag, säger Cajsa Lagerkvist, biträdande museichef på Göteborgs stadsmuseum.

Behovet att sortera in människor i olika kategorier har funnits i alla tider. Detta är något vi gör både medvetet och omedvetet. Under 1900-talet fick idéer om vissa rasers överlägsenhet ett allmänt erkännande.

I Sverige startades det första rasbiologiska institutet i Uppsala 1922, det första i världen. Innan dess fanns sedan 1909 Svenska sällskapet för rashygien. Men även i dag ses tydliga tendenser till hur vi utifrån kultur, etnicitet och hudfärg delar in människor i olika fack.

– Det är frågor vi vill beröra – hur vi kategoriserar varandra i dag, vilka grupperingar och föreställningar om vi och dem som råder i dag. Mönster från historien har en tendens att återkomma och förhoppningen är att vi kan titta tillbaka och se hur snett det gått tidigare.

Ambitionen är att skapa diskussioner och fördjupad insikt i hur farligt det kan vara med sådana här kategoriseringar, säger Cajsa Lagerkvist, biträdande museichef och chef för utställningar och kommunikation på Göteborgs stadsmuseum.

(O)mänskligt är producerad av Forum för levande historia, Etnografiska museet och Riksutställningar, och har tidigare visats på ett flertal museer runt om i landet. Tanken med utställningen är att berätta om en tid då rasbiologins idéer var allmänt accepterade. Det är en utställning om människosyn och om makt och övergrepp.

– Perspektivet sträcker sig över hela 1900-talet. I Sverige berörs Uppsalas rasbiologiska institut och hur staten gick in och tog makt över människors liv i form av tvångssteriliseringar eller att man flyttade barn från familjer som ansågs som bristfälliga. Sen berättar utställningen även om kolonialismens historia och har ett perspektiv på ”vi” och ”dem”. Men huvuddelen av utställningen centreras kring den andra delen av 1900-talet.

Utställningen är speciellt riktad till skolor. Cajsa Lagerkvist berättar att Stadsmuseet har skolvisningar och att de även anordnar workshops för lärare för att skapa möjligheter att fortsätta jobba självständigt utifrån frågeställningar som utställningen berör.

Cajsa Lagerkvist tycker att (O)mänskligt har beröringspunkter med teman som Stadsmuseet tidigare arbetat med.

– Vi har lyft svåra berättelser ur historien, om utanförskap, svåra minnen, såsom projektet Vi är romer, men även utställningen om Vidkärrs barnhem som avslutades i somras. Jag tycker det är oerhört viktigt att lyfta de historier som samhället är sämre på att bevara och hantera. Det är angeläget att berätta allas historia och det är även ett sätt för samhället att läka.

Utställningen har ambitioner att ge svar på varför vi sorterar in människor i olika fack.

– Det finns inget enkelt svar på denna fråga. Det sägs att det ligger i människans natur att kategorisera. Det är ett sätt för oss att tolka verkligheten och sociala samspel där vi hittar ett sätt att sortera in människor. Det som är viktigt att göra skillnad mellan är sorteringen som sker för att ordna sin verklighet och att ordna hierarkier mellan olika människor. Det är när man börjar värdera människor olika och hävda att vissa egenskaper är bättre som det blir farligt med kategoriseringar.

För att ytterligare fördjupa sig i frågeställningar som är kopplade till utställningen har Stadsmuseet i anslutning till (O)mänskligt satsat på en filosofibar som kommer att arrangeras fyra gånger under hösten.

– Syftet är att etablera en samtalsarena där man kan diskutera svåra frågor och få viss vägledning. Vi har anlitat Petra Andersson, forskare i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet, som husfilosof för att leda samtalen. Förhoppningen är att skapa ett levande samtal där publiken är delaktigt.

Det sägs ofta att vi måste lära oss av historien, men gör vi verkligen det? Finns det något hopp i utställningen?

– Det hopp som finns är synliggörandet, att vi börjar prata om det som hänt. Det kan bli ett slags försoningsresa som påbörjas, och det är hoppfullt. Det har vi sett i samhällen med stora trauman, som Tyskland, Sydafrika och Kambodja. Där har deras mörka historia bearbetats och man har börjat sätta ord på det som skett för att förstå och komma vidare. Utställningen berör mörka och svåra saker, men hoppfullheten ligger i att vi pratar om det och försöker att förstå, säger Cajsa Lagerkvist.

Fakta: 

Filosofibaren

7 oktober: Vad händer om man ändrar uttrycket ”vi och de” till ”vi och ni”?

4 november: Har vi föreställningar om att vissa utseenden hänger ihop med vissa personliga egenskaper?

9 december: Vem är migrant?

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

Feministisk sf-klassiker blir musik

Hur låter en bok? Kompositören Erik Dahl ger svaret då han stiger in i Ursula Le Guins litterära universum för att tolka klassikern Mörkrets vänstra hand.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu