Inledare


Inledare: Klimatet

Fria Tidningen

Vattenfall visar vad som komma skall

Svårigheten att sälja Vattenfalls brunkol är en framgång för klimatrörelsen, skriver Kjell Vowles.

Då kom det där beslutet som de flesta Miljöpartister har fruktat, men som inte var särskilt oväntat.

Egentligen var det redan känt att Vattenfall är på gång att sälja brunkolet i Tyskland, men det som hände på tisdagen var att de gick ut offentligt och sa att de gärna tar in bud på verksamheten. Och att även tio vattenkraftverk är till salu tillsammans med kolet.

Kritiken har inte låtit vänta på sig, Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt sa till Svenska Dagbladet att det är ”helt klart det viktigaste klimatbeslut som denna regering kommer att ta, kanske det enskilt viktigaste klimatbeslutet i Åsa Romsons liv som hon är med och tar.” Miljöpartiets ledning kan också vänta sig motstånd från de egna leden eftersom det finns ett kongressbeslut från i somras om att Vattenfall ska behålla brunkolet och låta det ligga kvar i marken.

Brunkolreserverna i Lausitz-området är 1,2 miljarder ton, och ger vid en förbränning ungefär lika mycket koldioxidutsläpp. Det är mer än elva gånger de svenska årliga konsumtionsbaserade utsläppen, som 2012 var 106,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter, och mer än 22 gånger så mycket som Sveriges produktionsbaserade utsläpp, som 2014 var 53,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Det handlar alltså om väldigt mycket kol, och en reell möjlighet för Sverige att göra skillnad. Särskilt eftersom 80 procent av världens kolreserver måste lämnas i marken om vi ska ha en chans att klara tvågradersmålet, enligt en forskningsrapport från University College London som publicerades i tidskriften Nature i januari.

Förutom koldioxiden handlar det om 8 000 jobb i Lausitz-området där Vattenfall är den största arbetsköparen. Det en av anledningarna till att det har kommit stöd för försäljningen – även från miljöhåll – med argumentet att det skulle vara ett demokratiproblem om ett helstatligt svenskt företag blandade sig i Tysklands energipolitik och stängde verksamheten. Särskilt eftersom det finns en uppenbar risk att om gruvorna och kraftverken stängs, kommer Tyskland bara att öka produktionen i något annat kolkraftverk, eller importera elen från något annat land där den producerats med kol eller fossilgas.

Men argumentet att det vore odemokratiskt av Vattenfall att stänga gruvor i Tyskland håller bara om alternativet är att de tas över av tyska staten, alltså om tyska folket får kolgruvorna i sina ägor och kan bestämma vad som ska hända. Europas länder har sålt ut mycket av sin demokrati till privata händer, och i Tyskland blir Vattenfall som vilket företag som helst. Det är inte mer odemokratiskt av Vattenfall att lägga ner gruvorna för att rädda klimatet, än det är när ett privat företag lägger ner sin produktion i Sverige och varslar anställda eftersom arbetskraften är billigare någon annanstans.

Vattenfalls situation är ett tecken på vad som komma skall om divestera-rörelsen lyckas med sina mål. DN rapporterar att anledningen till att Vattenfall har tagit med vattenkraften i försäljningen, är för att det har varit svårt att hitta köpare till den smutsiga brunkolen. Syftet med att dra bort investeringarna från fossila bränslen, är just att se till att det blir olönsamt att utvinna dem. Att göra det förkastligt och att ta upp kol, olja och gas eftersom de äventyrar vår framtid på planeten, och då kommer vissa företag att stå där med Svarte Petter på hand med tillgångar som blir värdelösa.

Som tur är för Vattenfall behöver de inte bomma igen kolgruvorna i morgon. Det finns fortfarande lite, lite kvar att släppa ut i såväl Sveriges som Tysklands koldioxidbudget. Så det mest demokratiska Vattenfall kan göra är att ringa till Merkel och förklara att gruvorna inom sin tid kommer att läggas ned, men samtidigt erbjuda sin hjälp när det gäller omställningen för de arbetare som kommer att förlora jobben.

Chefredaktör för Klimatmagasinet Effekt och fristående inledarskribent

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu