Schiefauer om våldets konsekvenser | Göteborgs Fria
  • Författaren Jessica Schiefauer har skrivit en ny bok som heter När hundarna kommer.
Göteborgs Fria

Schiefauer om våldets konsekvenser

Jessica Schiefauer försökte, hon försökte verkligen, men till slut fick hon ge upp. Det fanns inte en chans att hon kunde överge ungdomslitteraturen. Nu är hon aktuell med romanen När hundarna kommer för unga vuxna.

På frågan om hur en författare egentligen återhämtar sig efter att ha vunnit Augustpriset, skrattar Jessica Schiefauer högt.

– Först gick det inte. Jag kände att jag aldrig mer skulle kunna skriva en ungdomsbok, eftersom den aldrig kunde toppa Pojkarna, säger hon.

Istället bromsade Jessica Schiefauer och påbörjade ett annat projekt: En vuxenbok. Som hon lade ner arbetet med efter ett par månader.

– Mina böcker hamnar ofta i byrålådan när jag har intensivt i ett halvår på dem. Då hatar jag dem. Det kan gå några år innan jag sätter igång på nytt med ett bordlagt projekt. Och när vuxenboken hamnade i träda på det sättet, klev När hundarna kommer fram och ville verkligen bli berättad.

Hon suckar.

– Tydligen är det inte upp till mig vilka böcker jag skriver, eller när.

När hundarna kommer har författaren försökt att få ur sig två gånger tidigare. Först 1998-1999, då hon enligt egen utsago varken behärskade rätt språk eller romanformen; sedan 2009, när ett annat projekt, det som skulle bli Pojkarna, stal uppmärksamheten och ville ut på papper.

Historien om hur den tonårige Anton under grupptryck dräper en klasskamrat, och hur familjen påverkas av det efterföljande händelseförloppet, har alltså funnits hos henne länge. Det som till slut fick henne att ge boken ytterligare chans, var notiser i dagspressen om att en film som handlar om John Hron-mordet var under inspelning.

– Jag blev lite irriterad över det. Inte för att jag vet vad som blev av filmen eller vilken riktning den sedan tog, men i startgroparna kändes det i alla fall som att den skulle berätta samma historia om igen. Det här har vi ju hört förut, tänkte jag. Så då började min hjärna att fundera kring berättelsen i ögonvrån, den som aldrig hörs.

För Jessica Schiefauer, som växte upp i Kungälv på 90-talet när mordet ägde rum, blev det snabbt tydligt att medierna demoniserade de ungdomar som begått brottet, och att journalister fokuserade på kartläggandet av orsakssamband.

– Det var en väldigt onyanserad bild av förövarnas ondska och monstruositet som målades upp. Efter att jag skrev Pojkarna har jag själv blivit förälder, och det har blivit möjligt för mig att se historier som den här ur ett annat perspektiv. Tänk att vara förälder till någon som slår. Hur känns det? Det är tydligt att ringarna på vattnet drabbade väldigt, väldigt många i Kungälv.

Begreppet force majeure återkommer författaren till i vårt samtal; den oförutsägbara naturkatastrofen. Någon, oklart vem, använde uttrycket för att beskriva hur känslan är när någon närstående har begått en vidrig handling.

– Och jag fann en tröst i den formuleringen, som inte försökte hitta skyldiga, och som inte försökte hitta de där förklaringarna, att ”hade vi gjort så här då, skulle det aldrig hänt”. Man vill hitta missförhållanden i skolan, hos föräldrarna. Och om det inte finns så mycket sådant? Vad gör vi då? Då kanske vi måste möta tanken att jag också kan vakna upp en dag och ha ett barn som slagit ihjäl någon. Det finns en tröst också i det, även om det låter konstigt.

Jessica Schiefauer blir glad när läsare hör av sig och berättar att de tänker så när de läser boken. En sådan inställning, menar hon, skapar utrymme för att förövare ska få lov att bli människor igen. Om det är någonting för henne som är viktigt, så är det att kunna behålla utgångspunkten att ingen människa föds ond.

– Men jag vill vara tydlig här och nu med att jag inte har skrivit en bok om John Hron. Det är inte den händelsen, utan själva temat, som har uppehållit mig. Jag märker nu när recensionerna kommer, att många journalister ser ett samband som inte finns, och jag får väl skylla mig själv lite som valde att placera mordet vid en sjö.

– Det var inte tanken först, men under arbetet läste jag en lista över våldsbrott som unga begått mot andra unga, våldtäkter, misshandel, alla möjliga hemska saker, i tio års tid. Och påfallande ofta hade händelserna ägt rum vid just en sjö. Det kände jag var lite magiskt, på ett mörkt sätt. Då kunde jag inte låta bli.

Det är möjligt att läsa boken som att sjön har en demonisk kraft över ungdomarna. Var det tanken?

– Den dimensionen hoppas jag framgår. Men jag har filat ner sjöns magiska inslag mer och mer. Det fanns inte plats för det, funktionen var inte tillräckligt viktig, så det blev lite sökt. Men skrönan blev kvar. Jag var jättebesviken när jag förstod att Hundarna behövde bli en i första hand realistisk berättelse. Nu är det skönt att jag får göra vad jag vill igen, för realismen och jag är inte bästa kompisar.

Blir det fantasy nu?

– Faktiskt kommer det ut en scifi-antologi i september på ETC förlag som heter Andra vägar. Där har jag med en novell som heter Vomb och som handlar om en artificiell livmoder. Det gav mersmak. Men man vet ju aldrig vad som griper tag eller när det greppar, som sagt.

Fakta: 

Jessica Schiefauer

Född: 1978

Bor: Göteborg

Utbildning: Fridhems folkhögskola, Bona folkhögskola och Nordiska folkhögskolan

Aktuell: Med ungdoms-romanen När hundarna kommer.

Tidigare böcker: Om du var jag (2009), Pojkarna (2011), som även ska bli film, med premiär i höst, för regin står Alexandra-Therese Keining.

Bokmässan: Jessica Schiefauer presenterar sin bok fredag 25 sep kl. 11, Biblioteks- & berättarscenen. Hon deltar även i ett seminarium om ungdomslitteratur på söndag 27 september, kl 14.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Göteborgs Fria