De lämnas utan stöd från samhället
Unga ser efter småsyskon och föräldrar som mår dåligt, ser till att maten står på bordet och bidrar ekonomiskt till hushållet. Samtidigt saknas stöd från samhället.
Det konstaterar en kartläggning från Göteborgs Universitet som för första gången har undersökt den dolda utsattheten hos de som kallas unga omsorgsgivare. Studien är bland annat baserad på en enkät med nästan 2 500 elever i årskurs 9, från 300 skolor runt om i landet. En femtedel av de svarande ungdomarna uppgav till exempel att de flera gånger i veckan håller ett öga på en förälder, och försöker få hen att må bättre.
– Några av dessa barn tar själva ett steg tillbaka och avlastar föräldern genom att inte be om hjälp när de själva behöver det, säger Monica Nordenfors, lektor i socialt arbete och en av forskarna som skrivit rapporten, i ett pressmeddelande.
Bland de som själva såg sig som omsorgsgivare, sa sig flera känna sig stressade och att livet inte var värt att leva. Där behövs samhällets stöd, eftersom risken att utveckla psykisk ohälsa ökar.
– De som möter barn och unga i sitt dagliga arbete, till exempel inom psykiatrin, socialtjänsten och skolan, behöver börja ställa frågor kring omsorgsgivande, säger Monica Nordenfors.
Även politiker och tjänstemän bör ta hänsyn till dessa unga omsorgsgivare, till exempel när det gäller beslutsprocesser och utformandet av stödåtgärder.
– Samhällets föreställning om att barn i en välfärdsstat inte ska behöva utöva ansvar i alltför hög grad har paradoxalt nog bidragit till att vissa barn lämnas helt ensamma med en ännu högre grad av omsorgsgivande som följd, säger Monica Nordenfors.
Under året görs en intervjustudie med unga omsorgsgivare för att få en djupare förståelse för barn och ungas upplevelser av att ge stöd, vård och hjälp till personer i deras närhet.