Upprorisk konst tämjs av Konsthallen | Göteborgs Fria

Recension


Konst
Kill the poor eat the rich Konstnär: Johan Zetterquist Var: Konsthallen Pågår till: 23 augusti

  • Johan Zetterquist.
  • Study for a monument Charter.
  • Proposal No 7 Forever burning eternal flame.
Göteborgs Fria

Upprorisk konst tämjs av Konsthallen

Kill the poor eat the rich är en utställning som slår hårt, men som ändå inte riktigt berör GFT:s recensent Tobias Magnusson

Till Johan Zetterquists separatutställning Kill the poor eat the rich har Konsthallen genomgått en omvandling. Stora salen har målats om i skrikiga färger och i det angränsande rummet har en mur byggts.

Det är en frejdig och lätt myllrande utställning med en estetik som utgår från Zetterquists influenser från punk och black metal. Utställningens titel är exempelvis hämtad från två favoritlåtar, nämligen Kill the poor av Dead Kennedys och Eat the rich av Motörhead. Och i videoverket Study for a monument tolkas hårdrocksgruppen Accepts Balls to the walls bokstavligen genom att Zetterquist blottar sig och lägger sina ballar mot Kinesiska muren.

Viljan att koppla ihop konsten med olika upproriska och punkiga element är tydlig, men känns sökt. Vepan vid Konsthallens entré, som visar Zetterquist i en sammanbiten och macho pose, känns bara den som en provokation.

Den hårda attityden till trots finns här betydligt fler uttrycks- och stämningslägen. I det avlånga galleriet får videoverket Study for a monument sällskap av installationen Study for a monument Charter, som är en mur där avslagna flaskor placerats överst. Skuggspelet som uppstår på den bakomliggande väggen skapar en vacker stadssiluett. Spelet som uppstår mellan destruktiva och kreativa element skapar en spännande kontrast.

Tematiskt behandlar Zetterquist ofta frågor som berör samhällets resurser och hur dessa fördelas. Flera av hans verk bär titel Proposals följt av ett nummer. Det är visionära förslag till offentlig konst som dock är omöjliga att realisera, exempelvis att göra ett hål i månen eller bygga en vägkorsning på en öde ö.

Utställningen presenterar både gamla som nyproducerade verk och ger en god överblick över konstnärskapet. I Proposal No 33 föreslås att kung Ludvig II:s ande bör rådfrågas i frågor som rör stadsplanering och offentlig utsmyckning. I foajén står Proposal No 26, en traditionell byst, föreställande Nils Strid, den första kända bankrånaren i Sverige. Ett verk som effektivt ifrågasätter vilka som egentligen är de största bovarna. I dag svarar säkert många bankerna på denna fråga.

Stora gallerirummet präglas av platsspecifika målningar där Zetterquist med hjälp av ett eget typsnitt skrivit utställningens titel på de två långsidorna. Kortväggen fylls av budskapet Recession, vilket går att se som Zetterquists ifrågasättande av vår övertro på ständig ekonomisk tillväxt.

På golvet samsas tre skulpturala verk om utrymmet. Proposal No 19 Free gas for muscle cars and hot rods är byggt av uppradade bensindunkar i en stram minimalistisk form. Frågan som går att ställa sig är om vårt beroende av en kraftkälla har lett oss in i en återvändsgränd. Proposal No 29 A monument celebrating the end of capitalism är inne på samma tankegångar, men känns än mer dystopisk med de två tankskeppen som kapsejsat och är på väg att sjunka.

Förutom tidigare nämnda Study for a monument Charter fastnar jag framför verket Western Europe will fall. Med sitt anspråkslösa format sticker den ut något från den övriga utställningsestetiken. Det svaga ljusinsläppet lyser upp mörkret och gör en uppochnedvänd skog synlig. Men ljuset är knappast tänkt att skapa fascination för naturen förstår jag när jag läser om verket. Titeln är hämtad från Anders Behring Breiviks famösa manifest, och hans initialer är desamma som i ABB, ett stort företag inom kraft- och automationsteknik. Vi har med andra ord styrt utvecklingen långt från naturens ordning. Att stoppa den rådande ordningen är ett lika omöjligt uppdrag som att utplåna ondskan, verkar Zetterquist säga.

Kill the poor eat the rich är en publik utställning som roar trots ett oroande innehåll. För egen del känner jag mig kluven, och lätt förbryllad av att inte bli mer berörd av Zetterquists utspel. Den paradoxala känslan är att den upproriska och rebelliska kraften som verken laddats med känns instängd och inramad i konstens finrum.

Rekommenderade artiklar

Skogar får alla på fötter

Recension

Bakom enmansprojektet Skogar står konstnären Johannes Brander, som även står bakom DIY-bolaget Native Parts.

© 2019 Göteborgs Fria