Sverigedemokrater med byxorna nere | Göteborgs Fria
Per Björklund

Inledare


Inledare: Vårbudgeten

  • Sverigedemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Oscar Sjödstedt (till höger) sågade den rödgröna budgeten.
Fria Tidningen

Sverigedemokrater med byxorna nere

Skärpt konflikt om den ekonomiska politiken avslöjer SD:s högerideologi. Men fler visioner behövs, skriver Per Björklund.

För första gången på nästan ett decennium ser Sverige ut att få en relativt progressiv ekonomisk politik: en statsbudget som stärker snarare än urholkar den gemensamma välfärden, som ger mest till de med lägst inkomster och höjer skatten för de som tjänar mest.

Att de borgerliga partierna, som i åtta år drivit Sverige i rakt motsatt riktning, gått i spinn är därmed inte förvånande. ”En veritabel skattechock” och ”beklagligt för Sverige” utbrast Fp-ledaren Jan Björklund i SVTs morgonsoffa. Centerpartiets Emil Källström kallade budgeten för ”jobbfientlig från första till sista sidan.”

Mer intressant är det däremot att studera Sverigedemokraternas reaktioner på budgeten. När partiets ekonomiskpolitiska talesperson Oscar Sjöstedt intervjuades i Dagens Industri på onsdagsmorgonen kunde han nästan inte hitta något förslag i budgeten som han kunde ställa sig bakom – utom möjligen förstärkningen av a-kassan och det ökade underhållsstödet till järnvägen.

Med tanke på hur gärna SD framställer sig som försvarare av den svenska välfärden så kan det tyckas märkligt. 2500 nya anställda i äldrevården, ökade resurser till den ansträngda förlossningsvården, höjd sjukpenning och gratis glasögon till barn hör tydligen inte hemma i Sverigedemokraternas vision för det svenska ”folkhemmet”.

Det är inte förvånande för den som insett att SD:s ideologi – oavsett vilka etiketter vi sätter på den i övrigt – är i grunden borgerlig. Sverigedemokraterna må låtsas att de vill värna svenska pensionärer och arbetslösa genom att begränsa flyktingmottagandet. Men i själva verket värnar de i första hand om de som redan har det bäst ställt: om den rikaste tiondel av befolkningen som under SD:s tid som stödparti till den borgerliga regeringen fick mer i höjd inkomst än hela den fattigaste halvan.

Att Sverigedemokraternas högerprofil nu blir ännu tydligare är en mycket välkommen bieffekt av att motsättningarna om den ekonomiska politiken skruvas upp. Men frågan är om det är tillräckligt.

Det är lätt att förutse hur partiets företrädare nu kommer att agera: ignorera den rödgröna budgetens positiva inslag för att istället stenhårt koppla migrationsverkets ökade anslag till den höjda bensinskatten och andra inslag i regeringens budget som slår mot ”vanligt folk”.

Mot den retoriken räcker det troligen inte att ställa upp vackra diagram över budgetens fördelningspolitiska konsekvenser. Det behövs visioner som på allvar utmanar Sverigedemokraternas världsbild, inte minst genom att flytta fokus från rena plånboksfrågor till en bredare syn på vad som är ett tryggt och värdigt liv. Det handlar om att erbjuda människor – vare sig de är sjuka eller friska, arbetslösa eller överarbetande – vägar till ökad makt över sin egen livssituation.

En budgetproposition är knappast det bästa tillfället att presentera radikala visioner. Men som V-ledaren Jonas Sjöstedt uttryckt det ska budgeten återspegla det samhälle vi vill ha. Och här finns den rödgröna regeringens svaga punkt. För hur välkomna många av regeringens satsningar än är, så är de inte mer än just det: enskilda satsningar utan tydliga långsiktiga mål. Den rödgröna regeringens vision för Sverige må skilja sig från Alliansens, men i grund och botten handlar det om att lappa och laga i ett sönderfallande välfärdsbygge.

© 2019 Göteborgs Fria