Arash Hakimnia

Inledare


Inledare: Islamiska staten

  • Reportrar vittnade om övergrepp efter att irakiska säkerhetsstyrkor och miliser befriat staden Tikrit från Islamiska staten.
Fria Tidningen

Svensk trupp kan underblåsa konflikten i Irak

Vår avsky inför IS brott får inte driva oss att stödja tvivelaktiga krafter, skriver Arash Hakimnia.

Regeringen har beslutat att skicka 35 rådgivande militärer till Irak för att understödja regeringsarmén och det kurdiska regionala styrets Peshmerga-styrkor i striden mot Islamiska staten IS. Mot bakgrund av IS bestialiska framfart är viljan att bidra militärt till rörelsens nederlag begriplig. Frågan är dock om ett stöd till samma regering som underblåste sekteristiska motsättningar och vars generaler övergav sina soldater när motsättningarna exploderade i form av IS offensiv kan bidra till fred på sikt.

Den irakiska regeringsarmén som domineras av shiiter backas också upp av islamistisk shia-milis, som anklagas för flera massakrer på misstänkta IS-sympatisörer och sunniter i allmänhet där IS drivits bort. Amnesty International rapporterade redan i oktober 2014 om bevis för krigsbrott som ska ha begåtts av shia-miliser som opererar helt utanför lagen.

Margot Wallström (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) lyfter i sin debattartikel i DN fram att det internationella stödet till Iraks regering bidrog till befrielsen av Tikrit från IS. Vad de inte nämner är att internationella medier bara några timmar efter befrielsen rapporterade om omfattande hämndaktioner, plundring och ödeläggelse av hela bostadsområden. Reuters korrespondenter blev vittnen till hur shia-milis halshögg en misstänkt IS-sympatisör och såg hur lik släpades efter shia-milisens bilkonvoj.

Sunniter blev alltså måltavlor på samma sätt som IS angripit shiiter och kristna. Det gynnar knappast kampen mot IS. Tvärtom kan rörelsen stärkas bland sunniter som utsätts för shia-milisernas övergrepp. Regeringens villkorslösa stöd till armén som samarbetar med och är infiltrerad av miliserna blir dessutom ett potentiellt stöd till krigsbrott. Hur rimmar det med den feministiska utrikespolitiken?

Inte heller regeringens militära stöd till det kurdiska självstyret i norra Irak, KRG, är helt oproblematiskt. Människorättsorganisationen Human Rights Watch rapporterade i februari att kurdiska Peshmerga-styrkor kan ha begått brott i kontraoffensiven mot IS. Arabiska flyktingar ska ha förvägrats rätten att återvända till sina hem efter striderna, hus tillhörande arabiska familjer ska ha förstörts urskiljningslöst och godtyckliga gripanden av arabiska civila har gjorts.

Många av områdena var tidigare utsatta för Saddams brutala arabiseringskampanjer, och mycket pekar på att KRG nu försöker ändra den etniska sammansättningen och flytta fram kurdernas positioner. Det finns ingen anledning för Sverige att stödja en ensidig och brutal kampanj för att expandera KRG:s inflytande i norra Irak. Kurdernas rätt till sitt eget språk, sin kultur och till självbestämmande måste garanteras på ett sätt som inte leder till ytterligare blodspillan och etniska motsättningar.

I värsta fall kan alltså ett militärt stöd till Iraks regering och KRG innebära att hälla bensin på elden. Istället borde regeringen jobba hårdare med de frågor som från början möjliggjort framväxten av en rörelse som IS. Framför allt borde regeringen hålla en skarpare linje mot Assad-regimen i Syrien vars agerande startat det inbördeskrig varifrån IS får sin livsluft. Jag vill se ett tydligare stöd för den civila oppositionen i Syrien och demokratiska krafter inom Fria syriska armén. Regeringen borde dessutom jobba starkare med att ge unga i våra förorter en framtid värd att leva för istället för att slänga bort sina liv i arbetslöshet, kriminalitet eller i värsta fall som krigsförbrytare utomlands.

Socialdemokraterna borde också lyssna på den solidaritetsrörelse med kurderna i Syrien som samlat in pengar till vapen till självförsvarsstyrkorna YPG/YPJ, knutna till vänsterrörelsen PYD. Kanske är det en bättre idé att stödja PYD som åtminstone har en mångetnisk vision. Vår avsky inför Islamiska statens brott får inte driva oss till ett stöd för shiitisk extremism och tveksamma former av kurdisk nationalism. Det skadar kampen mot fundamentalismen.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu