Hyresgästerna i Vita Björn oroliga att tvingas flytta | Göteborgs Fria
  • Många av hyresgästerna i Vita Björn är rädda att behöva flytta om Wallenstam bestämmer sig för att genomföra de omfattande standardhöjningarna – och därmed höjer hyran.
Göteborgs Fria

Hyresgästerna i Vita Björn oroliga att tvingas flytta

De boende i området Vita Björn är rädda för flera tusenlappar mer i månadshyra, efter att husen renoverats. Nu hoppas de att dialogen med ägarna Wallenstam ska bli en förebild för liknande renoveringar.

– Varken de eller vi vill ha ett Pennygången till, säger hyresgästen Karl Lundén.

Mellan Bangatan och Djurgårdsgatan i Majorna ligger de vita husen med rosa inslag som fått namnet Vita Björn. En stadsdel i stadsdelen, kallar Karl Lundén det. Nu står husen, ägda av Wallenstam, som så många andra hus byggda under 60-talet, inför nödvändiga stamrenoveringar. Samtidigt vill Wallenstam göra en omfattande standardhöjning av lägenheterna, och i det första brevet från hyresvärden presenterades två alternativ. Standardhöjning med bland annat helkakling av badrummen och byte av kök, eller totalrenovering av hela lägenheten.

– Vi kräver ett alternativ till, det är stambyte punkt. Återställande till ursprunglig ordning och ingen hyreshöjning i princip. Det finns otroligt många människor i det här området som skulle tvingas flytta annars, som inte har råd att bo kvar, säger Cathrin Wasshede, som är aktiv i samrådsgruppen.

I dag har några av de aktiva samlats i områdets möteslokal för att prata om hur de ska gå vidare. Ett av många liknande möten som hållits under vårvintern.

– Att folk trivs märker man ju också nu. Det kommer extremt mycket människor på mötena. En gång var det så fullt att det stod människor ända ut på gården och köade för att komma in här, säger Cathrin Wasshede.

Två tidigare uppmärksammade områden i Göteborg, där hyresgäster har fört kamp mot stora hyreshöjningar, är Pennygången och Biskopsgården.

– Vi jämförs ju med Pennygången, men de hade inte kommit upp i våra hyresnivåer även om de hade fått 60 procent hyreshöjning. Vi ligger extremt högt redan från början. Vi bor i en trea på bottenplan, ingen utsikt, ingen balkong och vi betalar cirka 10 000 i månaden, säger Karl Lundén.

En hyreshöjning på runt 35 procent, vilket på en bostadspolitisk debatt för några veckor sedan lyftes fram som ett positivt exempel, skulle i detta fall innebära flera tusenlappar extra varje månad.

Men att varken de boende eller Wallenstam vill ha ett nytt Pennygången stod tidigt klart. Wallenstam har bjudit in till dialog, och haft ett första möte med Vita Björns samrådsgrupp. Elisabeth Vansvik är kommunikations- och HR-direktör på Wallenstam, och säger att de är måna om dialogen med hyresgästerna.

– Vi tittar på lite olika förslag, men vi har inte framme något förslag just nu så jag kan inte säga något mer exakt.

Målet för samrådsgruppen är, precis som texten på de upptryckta t-shirts flera av de boende bär, att alla ska kunna bo kvar. Men skulle det bli hyreshöjningar på flera tusen kronor skakar alla i rummet på huvudet åt att kunna bo kvar.

– Dels kan man undra om människor ska behöva flytta, man bor ju inte för att bo i något år, man planterar sig. Och så fort det finns barn med i bilden blir man ju jättesvårflyttad. Den andra delen är att det finns ingenstans att flytta till, säger Annika Westlund.

På de stormöten som har anordnats har de flesta uttryckt liknande tankar.

– Det är väldigt blandad befolkning här, många pensionärer, sjukpensionärer och folk med relativt låga inkomster. Många har bott här i 40 år och har uppfostrat sina barn här. Nu kan de inte sova på natten för att de inte vet hur det ska bli, säger Cathrin Wasshede.

Men när det första brevet från Wallenstam kom, hände ändå något positivt i bostadsområdet. Ett engagemang vaknade till liv, och dörrar till gemenskap öppnades. Karl Lundén kom på idén med svalelag, för att se till så att det alltid fanns någon från varje trappuppgång på mötena.

– Vi hade svalelagsfika hemma hos mig, då kom det ett par som hade bott här i 30 år. Jag har aldrig sett dem innan. Så sitter de i min soffa, och helt plötsligt träffar man dem på gården och pratar. Så visst, det har jättepositiva effekter också.

Nu väntar ytterligare ett möte med Wallenstam, för att därefter kunna bestämma hur man ska gå vidare. Men för samrådsgruppen handlar detta inte bara om Vita Björn. De ser det som en del i ett större bostadspolitiskt arbete där Sveriges alla miljonprogram kommer att stå inför samma sak, och människor pressas ut i marginalerna när hus efter hus standardhöjs.

– Vi hoppas att detta kommer bli en så pass bra process att det kommer att sprida sig i Sverige. I drömvärlden vill vi inte ha något bråk, utan vi vill att de ska jobba med oss för en hållbar stadsutveckling, säger Cathrin Wasshede.

Annons

Rekommenderade artiklar

"Arbetet prioriteras inte lokalt"

Unizons Kvinnofridsbarometer pekar på stora brister i kommuneras arbete mot mäns våld mot kvinnor. Av VG-kommunerna som deltagit i enkäten har till exempel bara hälften öronmärkt pengar för arbetet.

Majoriteten av alla HVB-platser ska bort

Ersättningen till kommunerna sänks och nu ska allt fler ensamkommande bo på stödboende, med mindre personal, istället för HVB-hem. Oron är stor hos flera av dem som möter ungdomarna i vardagen.

© 2017 Göteborgs Fria