Sara Falkstad

Inledare


Sara Falkstad
  • Kvinnodagen kommer och går - men kampen för jämställda löner består.
Fria Tidningen

Tiden är inne för jämställda löner

Lika lite som folkhemmet var ett hem för hela folket, är den svenska lönebildningen något som gynnar alla svenskar, skriver Sara Falkstad.

Internationella kvinnodagen kom och gick. Vi pratade om jämställda löner. Det har nästan inte hänt någonting de senaste 20 åren. 1994 tjänade kvinnor 84 procent av vad män tjänade. Nu är det 87 procent, uppräknat till heltid. Ledarsidor fylldes av statistik. Sveriges Kvinnolobby sa åt oss att gå hem 15.56 – då tar nämligen kvinnors betalda arbetsdag slut om vi räknar om löneskillnaderna till tid.

Och så tog kvinnodagen slut. Då brukar det bli tyst om jämställda löner.

Men inte i år. Plötsligt talades det om konkreta åtgärder. De kvinnodominerade fackförbunden hade redan börjat ställa krav. Nu eller aldrig” sa Annelie Nordström, ordförande för Kommunal, och bland annat Vision och Akademikerförbundet SSR stämde in i stridsropet.

De mansdominerade fackförbund som hittills fått diktera villkoren i avtalsrörelsen var, hör och häpna, inte imponerade. IF Metalls Anders Ferbe tyckte kvinnorna gapade efter mycket, beskyllde dem för att använda industrin som lönetrampolin och menade att det skulle vara ”ogörligt” att stora grupper skulle få mer pengar än andra i en avtalsrörelse.

Vem som bjudit industripamparna på tårta sedan dess vet jag inte, men mot alla odds har de LO-anslutna fackförbunden nu kommit överens om gemensamma lönemål, med år 2028 som deadline. Ett av de viktigaste kraven är att lönegapet mellan kvinnor och män ska halveras, något som kan verka som en blygsam förändring på tretton år.

Emellertid får överenskommelsen i detta sammanhang ses som något av ett mirakel. Om utvecklingen skulle fortsätta i samma takt som de senaste 20 åren, skulle det ta 85 år att sluta lönegapet.

Det finns naturligtvis andra alternativ. Feministiskt Initiativ vill driva frågan om att ge Medlingsinstitutet ett tydligt uppdrag att verka för jämställda löner. Hittills har Medlingsinstitutet snarare försvårat löneutjämningen, genom att hålla hårt på att ingen ska få högre löneökningar än industrinormen, något som i praktiken omöjliggjort för kvinnodominerade yrken att komma ifatt. Att frånta industrin rollen som löneledande är något som även flera stora fackförbund vill, men att föra Medlingsinstitutets roll på tal brukar leda till ramaskri hos den svenska modellens försvarare.

Även LO-förbundens överenskommelse ses som ”ett hot mot väl fungerande lönebildning” av bland andra Svenskt Näringsliv. Men att fjorton fackförbund, inklusive de mansdominerade, har kommit till en överenskommelse i en tidigare infekterad fråga torde ändå ge jämställdhetskampen en liten skjuts framåt, utan att väcka ont blod hos dem som är livrädda för statlig inblandning i lönebildningen.

Den svenska modellen måste tåla att petas på en aning. Grundprincipen att det är arbetsmarknadens parter som kommer överens om villkoren är god. Men lika lite som folkhemmet var ett hem för hela folket, är den svenska lönebildningen något som gynnar alla svenskar.

Det skiljer 4500 kronor i månaden mellan mansdominerande och kvinnodominerande verksamhetsområden. Vi kommer att få akut brist på undersköterskor, barnskötare och andra livsviktiga yrken som, utöver ett kasst löneläge, har väldigt lite att locka med när det gäller anställningstrygghet och möjlighet till heltid. På sikt vill vi förstås lösa bakomliggande problem som den könssegregerade arbetsmarknaden, dikterad av begränsande normer. Men det går helt enkelt för långsamt.

Även inom rörelser som kämpar för rättvisa bildas det till slut hierarkier. Styrkeförhållandena blir ojämna. Detta måste vi våga ifrågasätta, utan rädsla för att våra fackföreningshjärtan ska förblöda. Om vi vill ha jämställdhet och en fungerande välfärd tror jag att politisk styrning kommer att krävas förr eller senare. Men låt oss se tiden an och ge den svenska modellen en chans till demokratisk fördjupning – jag motbevisas mer än gärna. Räkna bara inte med att kvinnorna är tysta till nästa åttonde mars.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu