Neutral skapar mörker som gör gott
Neutrals Göteborgsskildring är skönt befriad från vykortsromantik, skriver Tobias Magnusson.
Neutrals debutalbum Grå våg Gamlestaden skulle kunna varit inspelad i Sheffield under det tidiga 80-talet då band som Cabaret Voltaire, 23 Skidoo och Hula skapade hybrider av postpunk, synt, industri, noise och disco.
Nu är duon Neutral, som består av Sofie Herner och Dan Johansson, inte från Sheffield utan från Göteborg, och de har tidigare figurerat i band som Leda, Källarbarnen, Sewer Election och Ättestupa.
Även om släktskapet till de tidigare nämnda brittiska banden finns har Herner och Johansson hittat fram till ett ganska eget sound. Över elektroniska pulserande beats och taggiga gitarriff läggs Sofie Herners röst som deklamerar vardagsrealistisk poesi. Mina favoritrader är: "Vinklade persienner silar gallermönster över golvet, och jag vill stänga ute det mjölkiga vita ljuset", från Jalusie.
De fältinspelade ljudkällorna som Neutral väver in i ljudbilden låter i mina öron som strilande regn, motvind och brus från tung trafik. Storstadens ljud.
Som Göteborsskildring saknas här helt vykortsromantik. Inga motljusbilder av Avenyn, inga Lisebergskaniner, inga popsnören i sjömanskostymer. I Neutrals Göteborg är det på väg att bli mörkt, nyanser av grått omger oss: "Luften är liksom grå i lungorna om man andas/ Om man andas, så är luften grå i lungorna" lyder en rad i Bond ultra mild.
Svärtan återspeglas även i musiken, men utan att den känns deppig; snarare ett mörker som gör gott. I Rondellen går musiken på sparlåga, som ett Joy Division på fel hastighet. Pulserande instrumentalspåret Elva fyller ett stroboskopbelyst dansgolv innan avslutande Marie Holm växer till en elegi över Göteborg. Vemodig och vacker.