”Det är Göteborg som är den intressanta kulturstaden” | Göteborgs Fria
  • Frida Röhl har tagit över från Lars Norén och är sedan mars ny konstnärlig ledare för Folkteatern.
Göteborgs Fria

”Det är Göteborg som är den intressanta kulturstaden”

Sedan i våras är det Frida Röhl som är konstnärlig ledare för Folkteatern. Ambitionen är att sätta fokus på de mest angelägna frågorna och att tillsammans med publiken bidra till ett samhälle där alla är inkluderade.

Folkteatern är mycket större på insidan än vad den tycks vara utifrån. Frida Röhl, teaterns nytillträdda konstnärliga ledare, vandrar genom rekvisitafyllda, svartmålade rum in i ett trapphus. Hon går upp några våningar och öppnar sedan dörren till kontorslandskapet. Här sitter och står en hel armé av medarbetare vid sina datorer.

Hon nobbar den väl tilltagna skrivbordsstolen i sitt kontor, den som förre ledaren Lars Norén troligen nötte under sina år på posten, och slår sig ner vid det lilla konferensbordet i mitten av rummet.

Över frågan om vad som skiljer hennes ledarskap från föregående konstnärliga ledares, ler hon.

– Han är man och skriver dagbok. Jag är kvinna och skriver inte dagbok. Jag vet inte, det finns säkert många skillnader. En sådan är att vi kommer från olika världar på något sätt. Norén har ändå sin bakgrund hos Riksteatern, medan jag kommer från ett frigruppshåll.

Frigruppen hon talar om är Teater Tribunalen i Stockholm, där Frida Röhl varit verksam sedan hon examinerades från scenskolan i Malmö. Först som skådespelare, därefter i rollerna som regissör och konstnärlig ledare.

Att växla om till Göteborg och den bra mycket större Folkteatern har inneburit en omställning. Men hon trivs.

– Ja, jag har alltid hävdat att det är Göteborg som är den intressanta kulturstaden eftersom det sker så många satsningar här. Visst har Stockholm ett stort utbud, men där pågår det ett ständigt krig om att minska på just det utbudet. I Göteborg verkar många politiker inse att kultur är viktigt. Det ger ringar på vattnet. Samtidigt har det varit ett ekonomiskt läge för Folkteatern som det inte har varit roligt att komma in i.

Hur ska ni klara av det ekonomiska stålbadet?

– Det har vi nog redan gjort. Budgeten är i balans, vilket vi har uppnått främst genom att inte spela så mycket. Det är bland det märkligaste och hemskaste med teatern, att man vinner pengar på att inte framföra pjäser. Det här året har vi sparat mycket och istället haft många gästspel.

– Men Göteborg har ju redan en gästspelsscen, och vi ska vara självproducerande. Jag hoppas och tror att vi återigen ska kunna göra fyra-fem föreställningar om året, som innan besparingarna.

Hur vill du leda arbetet med Folkteatern?

– Jag intresserar mig väldigt mycket för processer och vill att vi arbetar mer med att göra dem transparenta. Processer är väldigt politiska. Hur vi jobbar, hur vi tar fram föreställningar, hur vi hittar en berättelse, och hur vi kommunicerar att en föreställning är någonting som man bör gå och titta på. Jag tror också att det är sunt att vara i konflikt mellan det gamla och det nya. I den skärningspunkten tror jag att all konst på något vis befinner sig.

Ska teatern verka för förändring?

– Vet inte, beror på vad man menar med det. Jag tycker om en konst som är frågeställande, som lyfter frågan. Men jag tror inte att du kan direkt förändra en publik. Jag tror inte teater funkar på det sättet. Jag tror att teater är en förändrande kraft, det tror jag, men det är svårt att sätta fingret på hur. Det är hur som helst viktigt att Folkteatern följer med i de alternativa rörelserna, och har pejl på vad det är som gör folk arga i dag. Raseri är en bra motor för mig när jag skapar, säger Röhl. Det är också viktigt att säga att det ibland när man pratar om teater kan låta som att man vill att det ska bli en enda teater av alltihop. Det har jag absolut ingen önskan till. Ju flera olika teatrar det finns, desto bättre. Här har vi Stadsteatern, Folkteatern, Backa och väldigt smala frigrupper – det finns inget som säger att vi borde vara samma. Det märks att vi är ett litet land ibland. Alla är så rädda för att verka gammaldags, alla vill vara nya. Men om Stadsteatern börjar göra performancealternativ scenkonst, vad ska då de performancealternativa grupperna göra?

Hur ska en centralt placerad teater som vill vara folkets arena kunna nå ut till platser utanför stadskärnan och långt ut i regionen?

– Det är inte ett problem som är unikt för Folkteatern, utan en aktuell fråga för hela kultursfären. Kulturen måste börja ta till sig landsbygden. Till syvende och sist är det en fråga om vem det är som berättar. Finns det en teater som byggts på kungarnas berättelser, så är Folkteatern sprungen ur en tanke att det ska vara andra som har ordet. Ett försök till att hitta de berättarna är projektet Röster i regionen som vi har dragit igång, där författare åker runt i Västra Götaland och samlar in berättelser och skriver på olika platser i regionen. I slutändan ska det resultera i tre olika pjäser.

Folkteatern gör vad de kan, men sedan beror det även på vilka elever som skolorna tar in på sina utbildningar.

– Vilka kommer in på de här författarlinjerna eller manusutbildningarna, vilka regissörer och skådespelare utbildas, vi behöver i kultursfären få in en ny kunskap med andra perspektiv. Berättare som kan börja berätta nya saker för oss.

Är dagens Folkteatern en arbetarnas teater?

– Det vill jag att det ska vara. Sedan är ju fråga vad det betyder i dag. Jag hoppas att vår publik ska komma från så många olika platser som möjligt geografiskt i den här regionen. Jag hoppas att det ska vara människor som har ett intresse för samtiden. Jag tycker inte om det exkluderande och anser att teatern ska vara en välkomnande plats.

Fakta: 

Frida Röhl

Född: 1971 i Klintehamn, Gotland.

Tidigare: Utbildad skådespelare vid Teaterhögskolan i Malmö. Tidigare konstnärlig ledare på Teater Tribunalen.

Aktuell: Sedan den 1 mars är Frida Röhl ny konstnärlig ledare för Folkteatern.

Rekommenderade artiklar

© 2019 Göteborgs Fria