Härlig leklust från The Stoner
The Stoner är landets skönast svängande jazzcombo, skriver Tobias Magnusson.
Kvartetten The Stoner firar 10 år och har hunnit fram till sin femte skiva. Kinder Call är, som titeln anspelar, en uppmaning att öppna upp sinnena, våga vara barnsliga och lyssna med rena öron.
Skivan spelades in live inför publik i det gamla begravningskapellet nära St. Eriksplan i Stockholm, och det verkar ha varit en grupp som var i harmoni; det direkta och skönt avspända riktigt lyser igenom produktionen.
Utan att ta någon självklar plats sätter bandledaren Nils Berg avtryck med ett känsligt och sökande spel, oavsett om han trakterar basklarinett, tenorsax eller flöjt. Det finstämda och nedtonade anslaget etableras i den tillbakalutade Lena, tillägnad en nyfödd bebis. Leklusten märks i den något mer stojiga Comme Le Garçon och mer karaktär av godnattvisa har Agnus Dei.
Arrangemangen är oerhört fina och balansen mellan ensemblens musiker – Jonas Östholm, piano, Nils Ölmedal, kontrabas, och Jon Fält på trummor – är fint avvägd.
Avslutningen är riktigt vass med de modala harmonierna i Ida Times Two, och Världen Brinner, som förenar svenskt vemod med ett spirituellt Don Cherry-utsvävande flöjtspel. Här briljerar även Jonas Östholm med lyriskt pianospel.
The Stoner är för mig den skönast svängande svenska jazzcombon i dag.