Hög musik ljuder från den brötiga charmiga teatern, belägen på Fiskhamnsgatan nära Chapmanstorg. Vid köksbordet, i en förhållandevis tyst del av byggnaden, träffar FRIA tre medlemmar i den aktuella uppsättningen. Vi diskuterar inledningsvis hur idén bakom föreställningen växte fram.

– Vi originalmedlemmar bestämde oss för att göra en ny produktion och började oundvikligen prata om dagens politiska situation med fascistiska och rasistiska partier med makt runt om i Europa. Det är den frågan som är mest akut just nu, säger dramaturgen Maria Jansson Gunnman.

Projektet inleddes med en rad frågeställningar och efter det arrangerades en rad auditions, även producent rekryterades på detta sätt. Över hundra ansökningar strömmade in. En viktig komponent i verket har varit en tankesmedja, och i denna har exempelvis ett samarbete med en klass på Angeredsgymnasiet resulterat i texter som nu ingår i föreställningen. Tankesmedjan fortlöper under föreställningsperioden med intressanta gäster. Den processbaserade metoden beskrivs som fruktbar och stundtals magisk av de inblandade runt bordet.

Pjäsen anammar konsertformen som uttryck. Dans, musik, skådespeleri och spoken word – allt ingår. Punken valdes då den symboliskt står för uppror, uppkäftighet och jävlar anamma.

Skådespelaren Paloma Winneth flyttade från Stockholm för att ingå i ensemblen. Hon beskriver hur hon som rasifierad individ uppfattar situationen i ett allt mer fascistiskt klimat och varför det är så viktigt att agera i tid.

– Det finns en rasism som inte riktigt går att beskriva för människor som inte själva är rasifierade. Jag funderar på allvar vilka möjliga länder jag skulle kunna flytta till för jag törs snart inte vara kvar här. Och det är så skrämmande att vi har kommit dit.

Paloma trycker på vikten att bjuda in nya medlemmar i den relativt stängda kultursfären:

– Frigrupper måste bli bättre på att se utanför vänskapskretsen, för att få integration i samhället. Man måste våga bryta sig ur normer och säkra rum. Jag blir jättetrött på att gå på teater och debatter där man vill störta rasismen, och så är det bara vita människor där.

Att Sverigedemokraterna har rönt sådana framgångar och numera är Sveriges tredje största parti bör inte trivialiseras. En skrämmande utveckling är den ökade normaliseringen av rasism och fascism.

– Media men också politikerna har köpt Sverigedemokraternas problemformulering, säger Maria Jansson Gunnman. Jag tror att bristen på visioner och berättelser om kollektivet föder fascism. Antidemokratiska partier har makt i nästan alla europiska länder och vi befinner oss i en samekonomisk kris som påminner om 1930-talets. Det finns ingenting som tyder på att vi är mer demokratiska i dag än vi var då.

Producenten Evelina Persson instämmer:

– Det är konstigt att alla dessa rasistiska partier kan klara sig igenom så många skandaler. Som i exemplet med Ny Demokrati: efter att Bert Karlsson sågades i ett TV-program, fördubblades partiets stöd eftersom det ”var synd om” honom. Och det är precis så det går till med Sverigedemokraterna nu. Inget annat parti hade kommit undan med något som ”järnrörsskandalen”.

Samtliga känner sig oroade inför framtiden, men knappast paralyserade.

– Det är viktigt att inte krypa under täcket och tyngas ner. Självklart kan vi göra någonting. Det är det vi vill uppmana vår publik till. Det kommer inte vara säkert att besöka den här föreställningen, för man kommer att bli ifrågasatt. Vår förhoppning är att det kommer att leda till aktion, säger Evelina Persson.