En vanlig dag i tunnelbanan. Ett femtiotal morgontrötta människor delar vagn på väg till vardagslivets lunk. Någon läser gratistidningen, någon lyssnar på musik i vita hörlurar, en annan lutar pannan mot rutan och tar sig en power nap. Men det är inte bara morgonhumöret och resvägen som vi har gemensamt, nej vi har alla en välkramad mobil inom räckhåll.

Dessa smarta, platta och ständigt närvarande mobiler. De flesta människor har minst en och väldigt många har två-tre stycken. Kanske har du en till jobbet och en privat, plus några gamla i byrålådan.

I år beräknas omkring en miljard mobiler säljas i världen och i Storbritannien finns det fler mobiltelefoner än invånare. En rapport från organisationen Miljöförbundet Jordens vänner, Make IT Better, uppskattar att det ligger 85 miljoner mer eller mindre funktionsdugliga telefoner i olika byrålådor världen över. Av dem är det bara tre procent som lämnas till återvinning.

Mycket av mineralerna som behövs för att tillverka en telefon utvinns i konfliktdrabbade områden som exempelvis Demokratiska republiken Kongo. FN uppskattar att mineralutvinningen i centrala Afrika är en stor bidragande faktor till finansieringen av den blodigaste konflikten i modern tid, sen andra världskrigen. Ett krig som kostat över 6 miljoner människors liv.

När den 23-årige teologistudenten Micael Grenholm från Uppsala fick höra att hans telefon och dator kan ha bekostat ett krig blev han chockad och arg.

– Det var inte det jag skrev upp på när jag köpte produkterna. Jag reagerade även på att det inte fanns något alternativ. Jag visste ju till exempel att både bananer och choklad också produceras under vidriga förhållanden men där kan man ju välja att köpa rättvisemärkt.

Tillsammans med två vänner startade han bloggen Rättvis elektronik som från början valde att fokusera på just konfliktmineralerna men som efterhand även tog ett bredare grepp om hela produktionskedjan och började belysa arbetsvillkoren i de asiatiska fabrikerna som monterar ihop telefonerna och elektronikavfallet i telefonernas slutskede och dess skadliga påverkan på miljö och människa.

Så vad ska man då välja om man vill göra ett medvetet val nästa gång mobilen går sönder?

När Micael ringde till representanter från rättvis-handel-organisationer fick han alltid samma svar. Det finns ingen rättvis telefon på marknaden och anledningen till detta är mobiltelefonins otroligt komplexa produktionskedja. Det bästa valet var och är fortfarande att inte köpa alls.

En telefon innehåller minst 30 olika metaller som bland annat tenn, kadmium, guld och nickel som skeppas kors och tvärs över jorden i olika fabriker innan de hamnar i våra händer. Det är på så sätt den ultimata globala industrin med hundratals underleverantörer.

– För konsumenterna handlar valet om att välja det minst dåliga alternativet, säger Micael, som tidigare bara köpte begagnad elektronik för att inte stötta någon konflikt eller bidra till miljöförstörelsen.

Men nu tycks det ha skett en del förändringar på den smutsiga mobilmarknaden. I Micaels hand ligger marknadens första rättvisa mobiltelefon. Det är det holländska företaget Fairphone som tack vare finansiellt stöd från bland annat biståndsorganisationen Action Aid har konstruerat en mobil med metaller från konfliktfria, kontrollerade gruvor i södra Kongo och monterade i en fabrik i Kina som tillåter fackliga rättigheter och som betalar sina medarbetare en skälig lön.

Fast helt rättvis är den förstås inte. Till och med företaget själva som förespråkar fullständig transparens menar att det är en lång väg kvar att gå, men att det här är ett steg i rätt riktning. På sin hemsida skriver de att den bästa telefonen du kan köpa är den du redan har.

Problemet med den retoriken är bara att den förväntade livslängden på elektronik blir allt kortare. 1997 uppskattade man den genomsnittliga livslängden för en dator till sex år, 2005 hade siffran sjunkit till två år och för en mobiltelefon är livslängden ännu kortare. Lägg där till att företagen själva fortsätter att stimulera konsumtionen ytterligare genom att ständigt lansera nya modeller och generationer som får de gamla att verka föråldrade redan innan de är förbrukade.

Nyligen lanserade elektronikjätten Apple sin sjätte modell av storsäljaren Iphone och människor köade i timmar för att vara först med det senaste.

När Miljöförbundet Jordens vänner genom kampanjen Make IT Better granskade varifrån Apple och Samsung fick sin nyckelmetall tenn, visade det sig att båda företagen använder sig av underleverantörer som i sin tur hämtar sitt tenn från lagliga och olagliga gruvor i Indonesien.

Det är främst öarna Bangka och Belitung som står för en tredjedel av världens tennförsörjning. Förutom förstörda korallrev och hot mot det marina livet som för många är en livsviktig försörjning, bidrar gruvindustrin i Indonesien även till erosion och allvarliga arbetsrelaterade olyckor. En människa i veckan dör i gruvorna på Bangka, ett femtiotal personer om året. Den dystra siffran har dessutom fördubblats de senaste fyra åren och efterfrågan på de dyra metallerna tycks bara öka i takt med västvärldens skriande behov av nytt.

I soffan hemma i kollektivet på Dragarbrunnsgatan i Uppsala förbereder Micael ett reparationsformulär. Hans sprillans nya Fairphone har ironiskt nog gått sönder sedan han tappat den i toaletten. I många fall skulle den ha åkt raka vägen till återvinningen men Fairphone är faktiskt ett företag som inte vill att du köper en ny lur i onödan. De säljer separata delar för runt femtiolappen och lägger upp instruktionsvideos på hur användaren på egen hand kan laga sin snäll-nalle. När det inte går att laga hemma kan konsumenten skicka tillbaka den till Holland för att försöka få den lagad där.

Som tur är har Micael fått låna en väns Fairphone som han kan demonstrera. Den bruna pappkartongen som telefonen kom i är stämplad med landsflaggor från de många länder som på olika sätt varit delaktiga i produktionen. Inget lämnas åt slumpen, allt ska redovisas. Metaller från Kongo, programvara från Portugal, monterad i Kina, fakturerad från Holland.

Telefonen är förhållandevis lätt att öppna och montera isär och inuti finns plats för två simkort.

Med två simkort kan den som använder två telefoner i jobbet och privat enkelt halvera sin påverkan på konflikt och klimat.

Micael är nöjd med sin telefon även om den likt många andra androidtelefoner har en del buggar. Än så länge går det inte att säga hur lång livslängd den rättvisare nallen har eftersom den bara funnits ute på marknaden i tio månader, men visst hoppas Michael att han ska kunna ha glädje av den i minst fem år till.