Mytkrossare för antirasistiska tillfällen | Göteborgs Fria

Fördjupning


Inte rasist men
  • Efter förra valet samlades tusentals människor över hela landet i protest över att SD kommit in i riksdagen. Demonstrationer är bra, menar Inte rasist men, men i dagens läge är det viktigaste att kunna möta SD och deras entourage med adekvata argument.
Göteborgs Fria

Mytkrossare för antirasistiska tillfällen

I Sverigedemokraternas retorik ingår ofta att samtalet styrs bort från sakfrågan och in på yttrandefrihet eller svensk snedvriden journalistik. På detta sätt kommer partiet ofta väldigt lätt undan realpolitiska frågor om både rasism och ekonomi. Detta menar nyhetssajten Inte rasist men som denna veckan bjuder oss på SD:s vanligaste myter och hur vi kan bemöta dem.

Att peka på Sverigedemokraterna och berätta att de är rasister räcker inte. Det vore, för att dra en parallell till vänsterledaren Jonas Sjöstedts uttalande under Almedalsveckan, som att peka på björnar och berätta att de bajsar i skogen. Det vet vi redan. Visserligen betyder inte det att vi helt ska sluta göra det, tvärtom. Att kalla dem vid deras rätta namn är viktigt för att partiet och deras idéer inte ska normaliseras. Det betyder däremot att politiker och makthavare också måste, utifrån sina egna ideologier och sätt att se på världen, presentera bättre lösningar på samhällsproblemen än SD. Den granskande nyhetssajten Inte rasist men arbetar dock med det förstnämnda. Vi lyfter fram mängden rasism, hbtq-hatet och föraktet gentemot kvinnor som Sverigedemokraternas företrädare svänger sig med. Det som förenar oss medarbetare är att vi är demokrater. Vi tror att människor i Sverige kan leva tillsammans på lika villkor – utan att vi i slutändan tar livet av varandra. Det tror inte Sverigedemokraterna.

Vi vill sprida vår kunskap och genom våra granskningar ge människor ett tjockt underlag för att kunna ta fajten med SD. Vanligtvis nöjer vi oss med det. Nu tar vi dock nya tag och delar med oss av våra bästa argument och mytkrossare för alla antirasistiska tillfällen. Håll i hatten.

Erbjud bättre lösningar

När en diskuterar med sverigedemokrater får en ofta höra att personen minsann inte är rasist. Enligt sverigedemokraten har du troligen en snedvinklad bild av partiet. Ännu oftare framhåller sverigedemokraten att denne inte kan svara för vad andra sagt. Det är lätt hänt att samtalet stannar där. Plötsligt kan samtalet handla om yttrandefrihet eller svensk journalistik. Diskussionen om den sverigedemokratiska riksdagsledamotens rasistiska uttalande ”inga muslimer på våra gator” förvandlas plötsligt till ett samtal om Aftonbladets kultursida. Då gäller det att dra i tyglarna. Att ha rätt argumentationsteknik. Det är klart att det är bra att ha koll på siffror, statistik och rasistiska myter med djupa rötter, men det magiska pappret med argument finns faktiskt inte. Det är bättre att bygga egna utefter ens personliga horisont. Oavsett om en är liberal eller marxist så är det viktigt att möta SD med ideologi och inte att alltid i försvar hytta med mytspräckarnålen. Att prata om det just en själv bra på är grundläggande.

Därför är SD rasister

Sverigedemokraterna är ett parti som genomsyras av rasism. SD-företrädare uppmanar vita svenskar att beväpna sig mot invandrade, kallar flyktingar för parasiter och homosexuella för ”korvryttare” och onaturliga. Andra vill förbjuda islam, kallar araber ”primitiva halvmänniskor med våld istället för hjärna”, poserar med beväpnade nazister och delar nazistisk propaganda i sociala medier. Till råga på allt sponsrar en av partiets riksdagsledamöter, Kent Ekeroth, en sajt som hänger ut barn för att de har mörk hud och publicerar texter som hävdar att muslimer vill ta över Sverige och göra alla icke-muslimer till slavar. Exemplen är oändliga.

Ifrågasätt hur någon kan ställa sig bakom ett parti vars representanter säger sådana saker. Att ställa en person med politisk tillhörighet till svars är nämligen inget konstigt. Även om denne själv inte ser sig som rasist har personen gjort ett aktivt val då hen trots den massiva rapporteringen kring partiet valt att stötta det. Säger hen sig vara ovetande blir din roll att upplysa personen och därefter lyfta frågan om denne fortfarande stödjer partiet. Om svaret är ja, fråga varför. Ställ dem till svars. Håll i tyglarna.

Ta dem på orden

Ett annat sätt att ta sig an sverigedemokrater på är att ta dem på orden. Richard Jomshof, SD:s rättspolitiske talesperson, skrev 2013 på twitter att ”islams vanföreställningar har lika lite i Sverige att göra som nazism och kommunism”. Om muslimer nu kan anses vara det värsta hotet mot Sverige sedan andra världskriget och koranen är värre än Hitlers Mein Kampf, hur ska vi hantera de tusentals muslimer som bor här? De är ju värre än nazisterna som systematiskt mördade sex miljoner judar! Bör Sverige ”skicka hem” dem? Många har inget annat hem än Sverige och är födda här. Lek med tanken att ungefär hälften faktiskt har någonstans att ta vägen men att landet lämnas med en andra hälft bindgalna extremister utan rötter. Hur hanterar en det? Bör Sverige isolera dessa människor i någon form av läger? Den här sortens tänk landar ganska snart i uppfattningen att det är omöjligt för människor med olika kulturer att leva tillsammans. Det var så de serbiska nationalisterna tänkte när de utförde ett folkmord på ungefär 8 000 muslimska bosnier i Srebrenica. Nya massgravar grävs upp än i dag. Med denna historiska lärdom förstår nog de flesta att detta tänk i slutändan landar i, om inte folkmord, grova inskränkningar i vår demokrati.

Det är inte, oavsett vad sverigedemokrater kan tänkas säga, särskilt märkligt att folk blir rasande när bruna tankegångar fläktas i riksmedia. Vad vi bör frukta är att det en regnig dag accepteras. En tycker att sverigedemokrater i stort borde hålla med om detta, men oftast gör de inte det. Sverigedemokraterna är nämligen insnöade på en trång definition av just ordet rasism. Lite fnysande överlägset kan en sverigedemokrat nådigt hänvisa till nationalencyklopedins definition av begreppet som lyder något i stil med att rasism bara är rasism om hatet handlar om ”ras”. Att rasism kan handla om att en tror att människor är uppdelade i raser som är olika värda är naturligtvis fullkomligt sant. Det finns dock fler definitioner av ordet. Ganska få, nazister undantagna, pratar nämligen om ras nu för tiden. Att säga att mörkhyande människor biologiskt är sämre än ljushyade kan jämföras med grov hets mot muslimer – att de genom barnafödande försöker ta över Sverige för att införa sina för den svenska kulturen motsatta och hemska värderingar. Det kallas kulturrasism. Kulturrasisten likväl som den klassiska rasfixerade rasisten klumpar på lösa grunder ihop många olika människor till en enda underlägsen grupp. Ställ dem till svars för att de förbiser individen och alltid sätter sig själva främst.

Principprogrammet

Låt oss nu kasta oss ner bland själva grundvalarna i partiets politik: i deras principprogram. Det är bra att ha koll på. SD skriver att de inte tror att människor föds som blanka blad. Vi föds istället enligt partiet med en nedärvd essens som är unik för ”vissa grupper av människor eller för den enskilde individen”. De berättar dock att de inte helt säkert vet vad det faktiskt betyder och vad denna essens är. SD tror alltså – trots att de enligt egen utsago inte har några bevis för det – att olika folkgrupper föds med olika kvaliteter, essenser. De menar att människor redan från födseln är fundamentalt olika och att, med deras övriga retorik i åtanke, leva tillsammans i slutändan blir omöjligt. Intressant och otäckt blir även vad SD i sitt idealsamhälle kommer att välja att definiera denna mänskliga essens med. Det vet vi inte.

Om vi sedan kastar ett getöga på en annan paragraf i samma principprogram bubblar ännu fler märkligheter upp till ytan. SD gör nämligen skillnad på ”infödda svenskar” och ”assimilerade svenskar”. Personer som enligt partiet lever svenskt, ser den svenska historien som sin egen och känner absolut lojalitet till Sverige kan se sig som ”assimilerade”. De skiljer med andra ord på folk och folk. En somalier kommer till exempel enligt dessa meriter aldrig någonsin att bli helt svensk – inte minst på grund av den ”nedärvda essensen”. Sverigedemokraterna använder sig alltså av en slags hemkokad mix av rasbiologi och kulturrasism för att i sitt drömsamhälle separera ”äkta svenskar” från resten. Även om sverigedemokrater vägrar köpa den moderna tolkningen av ordet rasism, det vill säga biologisk rasism och kulturell rasism, så kan en förklaring av stycket ovan bita som argument.

En sista bra sak att ha koll på är att SD anser att även infödda svenskar kan upphöra att vara en del av den svenska nationen. Byter en lojalitet, språk, identitet eller kultur förlorar en enligt principprogrammet status. Vad detta innebär är naturligtvis inte glasklart, men låt oss ta partiet på orden. Detta för nämligen samtalet in på hur det där med identitet fungerar. Människor har många identiteter som är viktiga i olika sammanhang. Malmöiten blir kanske skåning när hon besöker Stockholm, svensk på sin solsemester i Thailand och IT-nörd när hon befinner sig på datorfestivalen Dreamhack. SD vill göra politik av en av dessa varianter och tvinga alla människor i Sverige att alltid sätta partiets definition av svenskhet först.

Om en inte lever upp till detta, om vi alltså tar SD på orden, hamnar en i kategorin ”icke-assimilerad”. Med en sådan politik skulle det bli en rangordning av människor utefter godtyckliga krav på identitet, språk eller kultur där den ”infödde svensken” är mest värd. Det luktar rasism och inskränkningar i demokratin lång väg. Detta är grunden i SD:s politik.

Hatet på nätet

Just demokratin och yttrandefrihetsgrundlagen är något som sverigedemokrater alltid säger sig värna om mer än alla andra. Särskilt när de anser att folk är taskiga eftersom de säger emot dem. Att människor reagerar på att partiets företrädare uttrycker sig rasistiskt är, om en ska tro vissa företrädare, inte alls yttrandefrihet utan en del av ett omfattande åsiktsförtryck. De glömmer ofta att lika mycket som en har rätt att uttrycka sig fritt så har andra samma rätt att protestera mot till exempel den inflytelserike SD-politikern Tommy Hansson och hans uttalanden om att HBTQ-lobbyn har för stor makt, att det pågår en islamisering av samhället, att den kristna religionen är bra och att äktenskapet är till för man och kvinna. Detta beror helt på perspektiv och annat är naturligtvis rent struntprat.

Låt oss vända på steken. Istället för att prata om hur partiet bemöts av medier, fack och så vidare, ställ retoriskt frågan om vad som händer med människor som öppet tar ställning mot Sverigedemokraterna. SD är experter på att avsäga sig ansvaret för den hatiska nätsvans av personer (även så kallade nättroll) som via till exempel mejl eller telefon mordhotar, utpressar och trakasserar människor som inte accepterar deras splittrade budskap. De strömmar ut från sina hetsande högborgar, till exempel Avpixlat eller Exponerat, så fort dessa internets bergakungar anser att en oförrätt skett gentemot partiet. Syftet är att med ofta olagliga metoder tysta kritiken. Ett exempel var när Sundsvalls tidning på uppmaning av SD:s favoritsajt Avpixlat fick mottaga hundratals hatmejl eftersom tidningen granskat en SD-politiker. Syftet var att få tyst på svensk media. Faller ett sådant hat inom yttrandefrihetsgrundlagens ramar? Självklart inte.

”SD:s sunda nätrörelse”

Partiet kan inte förväntas kontrollera internet men att tydligt sätta ner foten och ta avstånd från hatsajterna kan inte vara för mycket begärt. Istället upplåter Kent Ekeroth sitt bankkonto till Avpixlat, och utvecklar deras verksamhet. Att säga till sina kärnväljare som i högsta grad besöker sidorna att dessa helt enkelt inte förmedlar sanningen vore minst sagt problematiskt för Sverigedemokraterna. Hatsajterna är en i det närmaste omistlig del av partiets propagandaapparat. De förser nätaktivister med information och argument men odlar framför allt en världsbild som går i linje med Sverigedemokraternas politik. År 2011 kallade partiledaren Jimmie Åkesson sajterna för den ”sunda delen av den Sverigedemokratiska nätrörelsen” och sa vid samma intervju i Sydsvenskan att ”många av våra väljare anser att man uttrycker sanningar där som andra medier inte gör, och det tycker jag är väldigt bra”.

Saken är den att SD faktiskt kan göra något. En bra början vore dock att se till att deras riksdagsföreträdare inte förser Avpixlat med resurser. Om de nu föraktar rasism, hot och hat, varför tar de inte likt alla andra partier fullkomligt avstånd från sidorna som sysslar med precis detta? Ifrågasätt SD:s utsatta självbild och se när offerkoftan fladdrar all världens väg. Ställ dem till svars för sin likgiltighet.

Sagan om islamiseringen

Ett begrepp inom intoleranta kretsar som ideligen uppenbarar sig i kommentarsfält, i medier och på sverigedemokratiska bloggar är ”islamiseringen”. Våldtäkter och våldsamma kravaller i storstädernas förorter anses vara rotade i att muslimerna håller på att ”ta över”. Några strukturella orsaker till problemen finns tydligen inte. Att skolor väljer att erbjuda elever alternativ till fläsk i skolbespisningen eller att kommunen gett tillstånd för ett moskébygge är för de intoleranta tydliga bevis på en tilltagande ”islamisering”. En kan fråga sig vad rädslan kommer från, men behöver inte fundera särskilt länge. Stiftelsen Expo sammanfattar på sin hemsida hur utvalda stycken från koranen flitigt används för att misstänkliggöra och skuldbelägga muslimer. Det finns sällan några ”normala” muslimer i den antimuslimska världen. Alla är radikala. Till på köpet hyser muslimer en dold agenda att i princip ta över världen.

Det är tydligt att Sverigedemokraterna visar upp en svaghet. En oförmåga att göra skillnad på en marginell skara islamister och majoriteten fridfulla religiösa utövare. Representant efter representant sprider sin rädsla för någonting som inte finns och påstår att fenomenet drastiskt växer. Verklighetsuppfattningen ersätter rena fakta.

Dessa sverigedemokrater menar också att Sverige anpassar sig efter kvinnofientliga traditioner som enligt dem upprätthålls av samtliga muslimer i världen. De inskränkningar i demokratin som SD påstår att ”islamiseringen” medför är dock just sådant som de själva sysslar med. Kvinnoförakt, hat mot hbtq-personer och förföljelse av religiösa grupper som till exempel judar eller kristna kan jämföras med partiets egna företrädare som ständigt ger sig på feminister eller kvinnor i slöja, homosexuella och transpersoner samt inte minst den muslimska minoriteten i Sverige. Det går inte ihop.

Rädslan får konsekvenser

Uppfattningen att Sverige är på väg att bli ett muslimskt land är central. Enligt offentlig statistisk bor ungefär 400 000 personer i Sverige som har bakgrund i muslimska länder, men statistiken klargör inte huruvida personerna i fråga är religiösa eller inte. Klart är däremot att ungefär 100 000 människor är medlemmar i svenska muslimska trossamfund. De utgör alltså cirka 1 procent av Sveriges befolkning. Vidare finns det beroende på definition ett hundratal moskéer i Sverige. Detta hundratal motsvarar ungefär antalet kyrkor bara i Stockholm. Blickar vi över Sverige hittar vi tusentals kyrkor. Bilden som sprids av konspiratoriskt lagda sverigedemokrater antyder, helt felaktigt, att Sveriges muslimer skulle vara många fler än statistiken visar och dessutom illvilligt sammansvurna och hejdlöst radikala. Att påstå något sådant är att godtyckligt bunta ihop en stor grupp människor och ge dem en hel drös negativa egenskaper. Påståendet att svenskar snart kommer att vara en kulturell minoritet i sitt eget land och att islam oinskränkt kommer att härska kan kopplas till analysen av SD:s partiprogram ovan. Det grundar sig i åsikten att alla aldrig kan ”bli svenskar”.

Med facit i hand kan vi snabbt konstatera att islamiseringen helt enkelt är en rasistisk myt. Myten bidrar till en pseudodiskussion om att fler anhängare av en viss religion i ett land per automatik betyder större problem. Det skapar rasism.

Kvar står nu Sverigedemokraterna och deras föreställningar som inte är uppkopplade på verklighetsnätet. Vi hoppas att folk med hjälp av detta facit, under de få dagar som är kvar till valet, kan fara fram som antirasistiska ångvältar i sina diskussioner med SD. Mycket står på spel.

Fakta: 

Artikeln är egentligen längre och innehåller en mängd referenser. Allt står att finna i antologin Sverigedemokraternas svarta bok, som i samarbete med Fria Tidningar kom ut 1 juli på Verbal förlag. Läs mer på sdsvarta.se.

Annons

Rekommenderade artiklar

Därför är vi fångar i skuldberget

I dag lånar bankerna ut pengar som aldrig förr till bostadsköp. Svenska hushålls skulder är nu över 90 procent av BNP. Men vad händer då om bostadsbubblan spricker och priserna rasar?

Fria.Nu

© 2016 Göteborgs Fria