Utställning som visar kroppsidealens rötter | Göteborgs Fria
  • Gipsavgjutningar av kriminella personers ansikten visar vår mörka historia där vetenskapen kopplade samman karaktärsdrag och utseende.
Göteborgs Fria

Utställning som visar kroppsidealens rötter

Om kroppsideal, utseende, normer och fördomar i ny utställning på Naturhistoriska i Göteborg.

I den nya utställningen Att döma av utseendet på Naturhistoriska museet i Göteborg tar museet sig an frågor om kroppsideal, utseende, normer och fördomar och sätter in frågeställningarna i en historisk kontext som sträcker sig ända till antiken.

För att förstå den extrema utseendefixering som finns i samhället i dag letar den här utställningen svaren i historien.

Under antiken skulpterades gudarna som mänskliga kroppar, som jämfört med ”vanliga dödligas” var mer perfekta. Skulpturernas utseende, särskilt de som avbildade den nakna manskroppen, blev under renässansen normerande.

Men medan den avbildade manskroppen har sett i stort sett likadan ut sedan antiken, har den avbildade kvinnokroppen förändrats desto mer. De kurviga formerna har på vägen bytts ut till välkända figurer med överdrivet smala kroppar, långa ben och trådsmala midjor, i ett så kallat Barbie-ideal. I utställningen ställs antika avbildningar av gudinnan Venus från den romerska mytologin bredvid dagens skyltdocka och skillnaden blir (ned)slående.

Det var också under antiken som tanken om att en vacker själ och kropp hör ihop. Dessa tankar utvecklades i fysionomiken, där man försökte läsa av människors karaktär efter utseendet. Som tur är har vi lämnat denna forskningsdisciplin, men tankarna lever i allra högsta grad kvar och påverkar våra liv. Vårt utseende påverkar våra möjligheter att få jobb, bostad och ett bra liv.

Särskilt upplyftande är det inte att bli påmind om att våra kroppsideal grundades för flera tusen år sedan. När är det då rimligt att tro att vi kan slå oss fria ifrån dem? Men även om Naturhistoriska inte kommer med upplyftande fakta, fördjupar de och breddar viktiga diskussioner.

Utställningen är producerad av Skövde stadsmuseum och Högskolan i Skövde. När den nu visas i Göteborg har fler naturhistoriska dimensioner plussats på.

Men museets egna försök att i utställningen inlemma gentekniken som spinner vidare på tankarna om den perfekta människan känns ändå krystade. Frågeställningen är viktig: ”Om tekniken finns, ska vi ha rätt att välja egenskaper till våra barn?”, men det bidrar ändå till att utställningen känns smått ihopplockad. Och bilden där människans släktskap till schimpansen slås fast är inte ny.

Desto intressantare blir det när utställningen från fakta om fysionomiken leder vidare till frenologin och kriminalantropologin. Den italienska läkaren Cesare Lambroso påstod under slutet av 1800-talet att kriminalitet var ärftligt och att kriminella personer såg ut på ett visst sätt. Vid samma tid utvecklades system för att mäta kroppsdelar och på så sätt slå fast om de var förbrytare eller ej. Metoderna har tydliga kopplingar till rasbiologin.

I museets egna samlingar ryms omkring 200 gipsavgjutningar av bland annat kriminella personers ansikten. Några visas i utställningen. Avgjutningarna samlades in av Pehr Christopher Westring, som var verksam i Göteborg i början av 1800-talet. Som tack för sin ”goda” gärning som läkare har doktor Westring fått en gata uppkallad efter sig i Guldheden som vittnar om ett ohyggligt förflutet i frenologins mörker.

Rekommenderade artiklar

© 2019 Göteborgs Fria