Inledare


Almedalen

Fria Tidningen

Det är upp till oss att göra klimatet till en valfråga

Partierna verkar inte direkt tävla om den vassaste klimatpolitiken inför höstens val. Det är intresseorganisationerna, tankesmedjorna och näringslivet som ger hopp om framtiden på årets Almedalen.

Vilket ansvar har politiken för de stora planetära överlevnadsutmaningarna? Det frågar tankesmedjan Cogito under en av den politiska festivalens första dagar. Den representativa demokratin har ålagt förtroendevalda män och kvinnor att organisera den tungrodda samhällskroppen på bästa möjliga sätt.

Att vi inte är överens om vad som är just bästa möjliga sätt behöver knappast nämnas, men att planetens överlevnad ligger i samhällets intresse är ett påstående som borde kunna få bifall såväl hos den mest extrema leninistiska falangen inom vänstern som hos Ayn Rand-läsande MUF-ungdomar. Om Maslow hade gjort en intressetrappa för mänskligheten hade överlevnad liksom legat i botten.

Istället kan vi därför fråga oss vilket ansvar politiken tar för de stora planetära överlevnadsfrågorna. För att överleva behöver vi mat, vatten och hyfsat ren luft. Klimatförändringar och miljöförstöring utgör ett allvarligt hot mot samtliga tre förnödenheter.

En titt på Almedalens program visar att det inte är politikerna som i första hand sätter fingret på detta faktum utan miljöorganisationer, tankesmedjor och näringsliv i intressant samverkan. Man kan hoppas att politiker från höger till vänster låter sig utmanas genom att besöka dessa visionära seminarier om nytänkande metoder för nettoutsläpp av växthusgaser, urban ekologi och grön ekonomi.

Så nog tas det politiskt ansvar, om än inte alltid av våra folkvalda. Cogito ser till att regeringens klimatmisslyckande granskas under de kommande dagarna. Till dessa misslyckanden hör allmänt låga ambitioner och otydliga mål, men också konkreta fiaskon som tillåtandet av Vattenfalls investeringar i kolkraft, försäljningen av Sveriges överskott av utsläppsrätter, slopad skatt på handelsgödsel, subventioner av fossila bränslen och stöd till oljeutvinning i Arktis för att nämna några av många, många tillfällen när regeringen hade kunnat göra någonting positivt för mänsklighetens överlevnadschanser, men har valt att göra tvärtom.

Kommer Allianspartierna att använda sina tillägnade dagar åt självrannsakan i ödesfrågan? Av programmet att döma ser det mörkt ut. Alliansens jobben-före-klimatet och mer-pengar-i-plånboken-är-viktigare-än-kommande-generationers-matförsörjning-politik är bottenlöst ansvarslös. Kommer Moderaternas seminarium om jobben i omställningssamhället ge nya perspektiv? Kommer Annie Löövs samtal om idéburna företag och kooperativt ägande att ge resultat?

Region Gotland stoltserar med att alla arrangörer kan miljömärka sina event. Kravlistan måste sägas vara bland de slappare av sitt slag – och då finns det många slappa miljömärkningar. Organisatörerna kan exempelvis plocka poäng genom att ta buss till flyget, men faktum är att besökarna faktiskt kan flyga till Gotland med ”gott” samvete – snabbfärjan har nämligen lika stor klimatpåverkan som flyget.

Självklart handlar hållbarhet både om utförande och idé. Greenwashade av Region Gotland eller inte får vi hoppas att idéerna bär hela vägen fram till tvågradersmålet.

Almedalens rum för aktörer på alla nivåer – drömmen om den fria dialogen – fyller en demokratisk funktion. För det var det där med det öppna samtalet: kom ihåg att eventet ”Den Stora Miljökvällen” kräver personlig inbjudan. Har du redan stenkoll på vikten av en kraftfull och modig klimatpolitik har den säkert redan landat i din inkorg.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu