Det avgörande valet – att rösta eller inte | Göteborgs Fria
Kajsa Persson

Fördjupning


Kajsa Persson
  • Vallokaler ekar inte sällan tomma men varför är en svår fråga med många svar. Klart är dock att det är de resurssvaga och unga i samhället som i högst utsträckning låter bli.
Göteborgs Fria

Det avgörande valet – att rösta eller inte

Med ett val precis bakom oss står vi snart inför ett nytt. Men beslutet att gå och rösta påverkas av mer än bara politiken som erbjuds. Sedan valdeltagandets guldålder på 1970-talet är det betydligt färre som väljer företrädarna i maktens korridorer – och resurssvaga grupper och unga är de som slutar rösta i första hand.

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Så heter det i regeringsformen, den grundlag som utgör basen för vår demokrati. I snart hundra år har Sverige haft en allmän och lika rösträtt – i alla fall på pappret. Men hur den används, och av vilka, varierar. Men vad är det som bestämmer vilka val som får ett högt valdeltagande – och vilka som inte får det? Och vad är det som påverkar om den enskilde individen bestämmer sig för att faktiskt lägga en röst på något parti? Och kanske det viktigaste av allt, vilka åtgärder skulle kunna få fler att rösta i framtiden?

Men vi börjar långt tidigare, om inte från demokratins födelse så i fall från 1921. Det var det första valet i Sverige som kvinnor fick rösta i, men det fanns fortfarande ett antal undantag från rösträtten. Fängelseinterner och de som fick stöd från dåtidens socialtjänst, fattigvården, fick inte rösta. Valdeltagandet i början av 1920-talet var också ganska lågt, bara lite drygt varannan person gick och röstade. Därefter gick det uppåt, och mellan slutet av 60-talet och början av 80-talet visade svenska folket ett stort engagemang för att delta i de politiska valen.

Hur var det då med den allmänna och lika rösträtten? Det sista steget togs så sent som 1989 då begreppet omyndigförklarande avskaffades. Men då var valdeltagandets guldålder redan passerad. I rekordvalet 1976 gick 92 procent av de röstberättigade till valurnorna. Den siffran har vi inte varit i närheten av de senaste 30 åren.

Vi hoppar fram till 2000-talet, ett nytt århundrade och ett nytt millennium. Efter ett rekordlågt valdeltagande år 2002 har röstvilligheten ökat under de två senaste valen. Varför valdeltagande ökade under valet 2010, och nästan nådde upp till 85 procent, kan ha flera orsaker. En orsak som Sören Holmberg och Henrik Oscarsson, båda professorer i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, hittade i valundersökningen var att det var ett tydligt val. Väljarna uppfattade två tydliga och på förhand bestämda regeringsalternativ.

– Att ett val är spännande påverkar valdeltagandet. Det var särskilt spännande 2006 och 2010 då det var mer strid om regeringsmakten när Alliansen kom till, säger Sören Holmberg.

Att delta eller inte

Men som tidigare nämnts är det fortfarande långt ifrån tidigare rekordval. Det som påverkar om en person bestämmer sig för att rösta eller inte kan delas upp i institutionella, kontextuella och individförklaringar. De institutionella förklaringarna handlar om hur valsystemet är uppbyggt och hur valen genomförs; till exempel på vilken veckodag, under vilken årstid och vilken möjlighet det finns att förtidsrösta.

– Man ska göra det lätt för människor att rösta. Har man för många val, då blir det en väljartrötthet som till exempel i USA eller Schweiz, som har under 50 procent på nästan alla sina val, säger Sören Holmberg.

Kontextuella förklaringar handlar till exempel om engagerade valkampanjer och det som Sören Holmberg tog upp tidigare; spännande och tydliga val. Individförklaringarna är sådant som ofta tas upp när det gäller valdeltagande. Där gäller det vilka resurser någon har, så som inkomst, utbildning, kön, klass och politisk kunskap. Men också hur man upplever att vikten av sin egen röst spelar in. Väljare som uppfattar sin egen röst vara viktig, röstar i högre utsträckning än de som tror att ens egen röst är oväsentlig.

Kvinnor som samhällsbärare

Går vi in på individfaktorerna är skillnader mellan kön ofta en lätt indelning. Det är 93 år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige och för drygt 30 år sedan gick kvinnor om män i valdeltagande. Även om skillnaderna är ganska små i dag har det minskade valdeltagandet varit tydligare bland män än bland kvinnor. Enligt Sören Holmberg finns det flera orsaker till kvinnors ökade valdeltagande.

– Kvinnor har kommit ut på arbetsmarknaden, man tog bort sambeskattningen under 70-talet och kvinnor har helt enkelt fått en egen ekonomi som de inte hade före 70-talet.

Dessutom har traditionellt ”kvinnliga” frågor politiserats. När det tidigare mest handlade om skatter, ekonomi och försvar har väljarna i dag andra prioriteringar. Det kan man se i väljarundersökningarna där folk själva får prioritera vilka frågor de anser vara viktiga. Skatterna har seglat nedåt, medan äldreomsorg och vård har stigit på prioriteringslistan. Men Sören Holmberg drar också större paralleller till förändringen.

– Kvinnor är kultur- och samhällsbärare mer än män i alla avseenden. De läser mer böcker, går på mer teater och konserter och nu röstar mer. Allt som är positivt för samhället gör kvinnor mer än män medan allt som är negativt för samhället, som våld och missbruk, gör män mer än kvinnor, säger Sören Holmberg.

Unga väljer bort valen

Det minskade valdeltagandet som Sverige, liksom många andra länder, har upplevt de senaste decennierna sker inte proportionellt i hela samhället.

– När valdeltagandet sjunker ökar också skillnaderna mellan olika grupper, och grupper som är svaga i samhället tappar mest, säger Sören Holmberg.

Där är unga en stor grupp. Så har det alltid varit i valundersökningarna, som började sammanställas redan 1956. Ungas valdeltagande är också det som har minskat mest sedan 1970-talet, med över 15 procentenheter.

Men glappet har blivit större. 1976 röstade 87 procent av alla 18–22-åringar, i senaste valet var det knappt 72 procent. Om dagens unga kommer att ha ett valdeltagande på nästan 90 procent när de är mellan 50 och 60 år, så som det ser ut i den åldersgruppen i dag, går endast att spekulera i.

– Förut trodde vi mer att det var en livscykel. Unga var inte gifta, hade inte jobb och inte barn och röstade därför mindre. Men processerna har försvagats, i dag är många ”unga” ända upp till 40-årsåldern. Man blir ”vuxen” mycket senare än man blev tidigare. Då ser vi ett inslag av generationseffekt i livscykeln, säger Sören Holmberg.

Precis som att unga räknas till en ”svagare” grupp i samhället, där valdeltagandet är lägre än i genomsnitt, påverkar också utbildning, inkomst och arbete valet att gå och rösta. Så har det också alltid varit, och det märks tydligt om man till exempel tittar på valdeltagandet i olika områden i storstäderna. Där medelinkomsten är hög är även valdeltagandet högt. Några konkreta exempel finns att hitta i det segregerade Göteborg. I förra riksdagsvalet röstade knappt sex av tio i flera valdistrikt i bland annat Bergsjön och Hjällbo som är stadsdelar med lägre socioekonomisk status. I delar av Askim och Örgyte däremot, stadsdelar med en betydligt högre medelinkomst och utbildningsnivå, röstade drygt nio av tio personer. Förutom resursfrågan handlar det också om att man blir påverkad av kontexten – bor man i ett område där många röstar är sannolikheten också större att man själv röstar.

Att folk låter bli att rösta för att de inte har förtroende för politiker är också ett vanligt förekommande argument. Statsvetarna Mikael Persson och Gissur Ó Erlingsson motsatte sig den bilden i en debattartikel i DN för några veckor sedan. Ska man tro väljarundersökningarna är förtroendet för politiker i dag relativt bra – och på ungefär samma nivå som under 70-talet då betydligt fler kände sig manade att gå till valurnorna. Under slutet av 90-talet däremot fanns det enligt statsvetarna verkligen skäl att prata om en förtroendekris. Bara 23 procent motsatte sig då påståendet att partierna bara är intresserade av folks röster, inte av deras åsikter.

Men nu har det alltså vänt uppåt igen, precis som att partiernas medlemstapp, som också eskalerade under 90-talet, har stannat av.

Kanske är det ändå inte förtroendet som brister, men någonting är det. För oavsett om forskarna påpekar att vi faktiskt har haft ett ökat valdeltagande i de senaste valen så återstår faktum: 15 procent av alla röstberättigade känner av olika anledningar inte att det är värt att rösta.

Ökat valdeltagande – hur?

Sverige är långt ifrån ensamma om att tampas med ett minskat valdeltagande – det ser i princip likadant ut i alla världens demokratier. Även i länder som har så kallad röstplikt, där det är lag på att gå och rösta, har valdeltagandet sjunkit de senaste decennierna. Ungefär 35 länder i världen har någon form av röstplikt, även om kontrollen och konsekvenserna skiljer sig mycket åt. Belgien och Australien är två sådana exempel. Sören Holmberg och Henrik Oscarsson räknar i sin bok Nya svenska väljare upp ett antal åtgärder som skulle kunna leda till ett ökat valdeltagande. En av dem är just röstplikt, men de ställer sig också tveksamma till det faktum att välja att inte rösta skulle bli att bryta mot lagen.

Ett annat förslag som ibland cirkulerar i debatten är att sänka rösträttsåldern, oftast pratas det om till 16 år.

– Det totala valdeltagandet skulle sjunka eftersom unga röstar minst. Men kanske skulle de mellan 16 och 18 år rösta mer än de mellan 18 och 20 år, om man fortfarande bor kvar hemma och går i skolan, säger Sören Holmberg som tror att det skulle kunna ha långsiktiga positiva konsekvenser eftersom vanan då hinner etablera sig hos unga, innan de flesta tar studenten och flyttar hemifrån.

Miljöpartiet, såväl som ungdomsförbundet Grön Ungdom, förespråkar en sänkt rösträttsålder.

– Det många invänder mot en sänkt rösträttsålder är att många under 18 år inte är kompetenta nog, men så resonerar vi inte när det gäller andra grupper i samhället. Rösträtten är inte kopplad till kompetens, utan är just en rättighet, säger Lorentz Tovatt, språkrör Grön Ungdom.

Grön Ungdoms språkrör i Stockholmsregionen gick steget längre och föreslog i en debattartikel för några år sedan att rösträttsåldern helt skulle slopas. Men det är Lorentz Tovatt tveksam till.

– Det finns en logisk problematik med att säga ett visst åldersgolv. Om vi är allvarliga med att kompetensen inte ska avgöra borde man inte ha någon åldersgräns alls. Men vi tar det ett steg i taget och då tycker vi att 16 år är en rimlig gräns.

Om rösträtt till alla, oavsett ålder, skulle kunna vara ett alternativ i framtiden vill han inte svara på i dagsläget. Men de flesta andra partier är tveksamma till sänkt rösträtt. Lorentz Tovatt tror att det kommer att förverkligas, men inte snart.

– Kollar man på vad som händer ute i världen ser man flera länder som sänker rösträttsåldern, till exempel Argentina. Det är en naturlig utveckling av demokratin, och har gjorts i flera steg.

Teknisk utveckling

Det finns fler möjliga utvecklingar av valsystemet som eventuellt skulle kunna påverka valdeltagandet i positiv riktning. Sverige har ett väl utvecklat system för förtidsröstning och poströstning, något som allt fler använder sedan 70-talet då det infördes. Men vissa vill gå steget längre. I dag använder stora delar av Sveriges befolkning internet varje dag, och enligt Skatteverket var det nästan fem miljoner som valde att deklarera elektroniskt förra året. Men när det kommer till att rösta har det hittills varit gamla hederliga valsedlar på papper som gällt.

Flera länder har testat någon form av e-röstning, men det är hittills bara Estland som erbjuder alla väljare att internetrösta i en okontrollerad miljö, det vill säga att det inte sker på en dator i vallokalen. I de nordiska länderna, som har högt valdeltagande och där valen har hög legitimitet, har intresset för e-röstning inte varit så stort. Men det skulle kunna bli ändring på det redan till valet 2018. Regeringen tillsatte 2011 en utredning och i början av 2013 kom statens offentliga utredning E-röstning och andra valfrågor. Där konstateras det att e-röstning borde kunna öka valdeltagandet, och att det skulle ha positiva effekter för till exempel personer som bor utomlands och personer med funktionsnedsättningar.

Försök görs också från politiskt håll för ett ökat valdeltagande. I år satsar regeringen 60 miljoner kronor på att få fler att rösta vid årets olika val. Pengarna fördelas mellan partierna och andra aktörer, till exempel Ungdomsstyrelsen som ska höja intresset för val genom att bland annat anordna skolval. Att få fler unga och utrikes födda att rösta är ett av huvudsyftena. Även vid tidigare val har stora summor satsats med samma syfte. Men Mikael Persson, som är forskare i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet, skriver i ett inlägg på Politologerna att kunskapen om vilka effekter sådana åtgärder har är liten. De har utformats på ett sådant sätt att de är svåra att mäta, i stället för att till exempel genomföra åtgärder i vissa kommuner och inte i andra – och sedan kunna jämföra valdeltagandet.

Alternativ till dagens system

Det finns de som inte tycker att dagens representativa demokrati verkligen lever upp till regeringsformen. Åter till där vi var i början, all offentlig makt ska utgå från folket. Men hur man vill se demokratin utformad i stället finns det många uppfattningar om. Något som ibland tas upp är en efterfrågan på fler omröstningar. Men är verkligen fler val vägen att gå för att få fler engagerade i politiken?

I Sverige finns i dag tre småpartier som ställer upp i vissa kommun- och landstingsval samt till riksdagen som förespråkar direktdemokrati: Äkta demokrati, Demoex och Aktiv Demokrati. De har liknande mål och de kommer därför att gå till val gemensamt under namnet Direktdemokraterna. Hans Jangeby är ordförande för Äkta demokrati, som är relativt nystartade. Han förklarar tanken bakom partiet.

– Alla invånare ska kunna rösta eller tycka i sakfrågor mellan valen. I alla sakfrågor som kommer upp mellan valen kan man rösta på nätet eller kanske på biblioteket. Den som är förtroendevald, som vi kallar ombud hos Äkta demokrati, de följer då folkets vilja.

Hans Jangeby tycker inte att det största problemet med dagens system är valdeltagandet, utan möjligheten att påverka mellan valen då allmänheten inte i förhand har kunnat veta hur partierna kommer att ställa sig till olika frågor.

– Väljarna kan inte påverka någonting nästan om partierna ändrar åsikt. Det dyker alltid upp frågor man inte gillar, då man hade velat rösta på ett annat parti men det går inte.

Framförallt tror han att systemet med direktdemokrati fungerar bra på kommunal nivå eftersom många beslut inom kommunen berör människor på ett direkt sätt, och närheten ökar intresset. För skulle verkligen många orka engagera sig i praktiken när vardagen tränger sig på? Hans Jangeby tror på en god cirkel.

– Får man vara med och påverka mellan valen tror vi att folk tar mer ansvar och blir mer intresserade. Människor är intresserade av samhälle och politik men de har nästan inga möjligheter att påverka i dag. Partierna lever sina egna liv och vi är valboskap.

Och kanske är det så att systemet inte har lyckats moderniseras i samma utsträckning som samhället i övrigt - eller kanske är det snarare partiernas politik som inte har moderniserats. Att rösta i all ära, men tilltalar alternativen allt färre kanske det inte spelar någon roll om man så kan rösta genom en app på sin smarta telefon. Inte heller vid vilken ålder man får börja rösta eller om det faktiskt skulle få juridiska konsekvenser att välja bort sin röst i valet. Och trots att partierna enligt forskarna inte har någon förtroendekris gör 15 procent det avgörande valet – att inte göra sin röst hörd.

Rekommenderade artiklar

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

”Bilden att medierna mörkar stämmer inte”

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

Fria.Nu

”Det politiska intresset är större än någonsin”

Med ett år kvar till nästa val och en sommar som varit allt annat än politiskt stabil är frågorna många. Fria samtalar med statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson, ledare för det svenska valforskningsprogrammet, om ökad väljarrörlighet och det ökande politiska intresset.

Fria.Nu

© 2020 Göteborgs Fria