Birger Schlaug

Inledare


Tillväxtkritik

  • Gustav Fridolin talar på Miljöpartiets kongressen. Det dröjde bara timmar innan ledande miljöpartister började tona ner den tillväxtkritiska formulering som ombuden röstade in i partiets valmanifest.
Fria Tidningen

MP-ledningen flummar bort sig

Miljöpartiets ledning sviker partiets gröna kärna genom att tona ner kongressens tillväxtkritik, skriver Birger Schlaug.

Lång tid tog det inte. Några timmar bara. Sedan var Strategi Bortförklaring inledd av en skärrad partiledning.

Vad hade hänt? Jo, Miljöpartiets kongress hade slagit till. Plötsligt yrkades, utan att partiledningen tycktes hinna med riktigt, att partiets valmanifest inför höstens riksdagsval skall innehålla den oerhörda meningen ”Vi vill utveckla ett hållbart ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt”.

Självfallet insåg partistrategerna att kongressen formulerat den gröna kärna som Stefan Löfven minst av allt vill höra talas om. Extra pinsamt eftersom Socialdemokraterna inför förra valet hade Tillväxt sedan 1889 som slogan.

Hur skulle då detta hanteras? Jo, i enlighet med det oskrivna – men grundläggande – regelverk som ligger till grund för partipolitiska relationer. Partiledningen meddelade att det man egentligen avser är att utveckla nya mått för samhällsutvecklingen ”som utöver BNP även tar hänsyn till miljöpåverkan och sociala faktorer”.

På Twitter meddelades från en talespeson för ”språkrörsteamet” att valmanifestet egentligen bara handlade om att uttrycka kritik av BNP-måttet som mått på utveckling.

Fegt och inte särskilt uppbyggligt av ett parti som säger sig värna delaktig demokrati och dessutom bildades utifrån just den ståndpunkt som kongressen gav uttryck för.

Kanske beror partistrategernas agerande på att man vidhåller den ekomodernistiska uppfattningen som de tidigare språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson plötsligt anslöt sig till tio år tidigare i en DN-Debattartikel. Nämligen att partiet var ”fullt och fast övertygat om” att ett ”grönare Sverige endast kan förverkligas i en ekonomi som växer”. 

Eller också är man bara skiträdd för den kritik som kommer att ramla över partiet vars kongress vågat svära i kyrkan.

Och mycket riktigt. Ledarsidor och politiska motståndare kastade sig över godbiten. Moderaternas partisekreterare gick till angrepp i Aftonbladet på temat tillväxt är en förutsättning inte bara för fler jobb utan för välfärd. Expressens ledarsida hyllade den eviga tillväxten och skrev att kongressombuden ”hängt en kvarnsten om halsen på språkrören”. Så har det hållit på.

Men det är ingen kvarnsten MP:s kongress hängde om halsen på språkrören. Istället gav man dem en plattform att ta avstamp på. Nu är det upp till dem att våga utnyttja plattformen. Fegar man ur bygger man sin egen kvarnsten.

Det är nämligen lätt att konstatera att det senaste decenniets ekonomiska tillväxt har blivit möjlig genom att vi lånat alltmer pengar – tillväxten är helt enkelt skulddriven. Är det rimligt?

Än värre: tillväxten upprätthålls genom en konsumtion som steg för steg slå ut de planetära processer som gör att jorden kan vara ett gott hem för såväl människor som djur. Är det rimligt?

Det är inte ens så att tillväxt med automatik ger fler jobb när effektiviseringar går ut på att rationalisera bort just jobben. Än mindre samband finns i ett materiellt utvecklat land mellan tillväxt och välbefinnande.

Det där kanske vare sig ledarskribenter eller partisekreterare vill kännas vid. Man är så fast förankrad i tillväxtnormen att man inte tycks förstå att det inte är ekonomisk tillväxt som gett oss den goda utvecklingen.

Det är människors strävan efter bättre liv som gett oss det goda – skola, sjukvård, bostäder, mat på borden och materiell trygghet. Denna strävan har också lett till ekonomisk tillväxt.

I varje tidsepok bör man ställa sig frågan ”vad är bättre liv?”.

När samhällsevolutionen tagit oss dithän att bättre liv är mer fri tid, mer kultur, mer social närvaro och bättre livsmiljö – snarare än ökande konsumtion, ökad stress och mer arbete – så är det förstås det vi ska försöka uppnå. Även om det inte bidrar till ekonomisk tillväxt.

En majoritet av MP:s kongressledamöter har begripit. Då är det tragiskt när partistrateger inte ser möjligheten i debatten och nödvändigheten av samhällsförändringen.

Om inte annat kan man ju fundera på vad som – naturligtvis – sägs i Nationalencyklopedin: ”Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder.”

Det tycks ganska flummigt att inte våga utmana en idé som är orimlig.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu