Hennes arbete med utsatta födde poesi | Göteborgs Fria
  • Agneta Thomasin Svensson har i flera år arbetat med utsatta människor. Under en arbetade hon på ett boende för missbrukare, hemlösa och psykiskt sjuka, något som har inspirerat diktsamlingen Den vita baracken.
Göteborgs Fria

Hennes arbete med utsatta födde poesi

I Agneta Thomasin Svenssons diktsamling Den vita baracken tas läsaren med innanför väggarna på det boende hon arbetade på för ungefär tio år sedan. Och inte bara innanför väggarna, i flera av dikterna blottar hon tankar och upplevelser både hos sig själv och hos några av människorna hon mötte.

– Det är händelser och tankar som jag har bearbetat efter hand. Jag antecknade ibland medan jag jobbade där men arbetet med dikterna har skett efter det att jag slutade. Det tog ett tag innan jag hittade formen, först hade jag tankar om en samhällsengagerande rapportbok, säger hon med ett snett leende.

Hon berättar att det under resans gång har varit många tankar som har dragit åt olika håll och till slut var det i lyrikform de ville ut, även om det i boken även ryms mer prosabetonade texter. Alla texterna är dock, på ett eller annat sätt, skildringar av sådant hon mötte under tiden på boendet. Numera är hemmet nedlagt och de hon arbetade med har spridits åt olika håll.

När nu hennes tankar har hamnat i bokform funderar hon lite på vilka reaktioner hon kan få.

– Jag har ju skrivit så att ingen ska lämnas ut, men de som jobbade där med mig eller de som bodde där kan nog lista ut bakgrunden. Men det har varit viktigt att behandla materialet med respekt, liksom människorna som eventuellt figurerar i dikterna.

Just ordet ”respekt” är något hon ständigt återkommer till. De boende stod utanför den samhälleliga gemenskapen och hade problem som missbruk och hemlöshet, men på boendet behandlades alla med respekt och värdighet, berättar hon.

– Det var jämlika möten mellan människor och personalen ställde sig inte över de boende. Den faktiska verkligheten kunde vara fruktansvärd men relationerna och de fina stunderna fanns där också.

Denna blandning återfinns även i dikterna, där det otäcka blandas med det fina, i en rättframhet med ett poetiskt skimmer. Agneta Thomasin Svensson pratar om hur det gick att hitta något fint även i en skitig tillvaro, något hon beundrade de boende för.

– Vid sidan av den smutsiga verkligheten fanns det poesi, magi och glädje. Många boende hade förmågan att hitta något vackert i en svart verklighet.

Själv slutade Agneta Thomasin Svensson arbeta där efter ett och ett halvt år, men upplevelsen, och mötena med dessa människor, stannade kvar hos henne länge. Nu, när texterna är nedskrivna och tryckta, kan hon lämna den tiden bakom sig. Men det är uppenbart att hon fortfarande är engagerad för utsatta människor, inte minst förstås det av en text på bokens baksida, 30 kronor för varje såld bok går till Räddningsmissionens verksamhet för hemlösa i Göteborg.

Annons

Rekommenderade artiklar

En teatervärld full av professionella amatörer

Amatörteater – en folklig tradition som engagerar många. Men också en värld som möter fördomar om dålig konstnärlig kvalitet. Att det är ett fritidsintresse har dock inget med kvalitet att göra, enligt utövarna.

© 2017 Göteborgs Fria