Låt inte storföretagen leda omställningen | Göteborgs Fria
Nette Enström, inledarskribent.

Inledare


Klimat

  • Gärna grön energi – men inte på storföretagens villkor, skriver Nette Enström.
Fria Tidningen

Låt inte storföretagen leda omställningen

Frågan är inte bara hur energi produceras utan av och för vem och vilka syften, skriver Nette Enström.

Skogsbolag som anlägger naturreservat, oljebolag som gör biologiska korridorer, hamburgerkedjor som klimatkompenserar och så vidare. Listan på greenwashing kan göras oändlig och är bara en aspekt av den gröna kapitalism som ofta förväxlas med hållbar utveckling och omställning - inte minst från politiskt håll.

Inom svensk väljarkår rankas miljö-och klimatfrågor högt, vilket Sveriges bidrag i EU-valet visade i söndags. Men frågan är vems intressen som de klimatmedvetna partierna springer när det kommer till krita. Både Miljöpartiet och det allt grönare Vänsterpartiet är för ökat statligt stöd till vindkraftsproduktionen och Miljöpartiet har särskilt uttryckt sin önskan om att Vattenfall utvecklar Sveriges vindkraftsparker.

Men är förnyelsebar energi alltid hållbar och när är den rättvis? Kvittar det verkligen vem energin produceras av och vem den kommer till gagn?

Nyligen meddelade det globala storföretaget Mars (som bland annat tillverkar chockladbarer) att det planerar en gigantisk vindkraftspark i Texas för att täcka företagets behov i sina 37 fabriker runtom i USA. Det motsvarar elkonsumtionen för ungefär 61 000 amerikanska hushåll.

Mars betraktar vindparken som både en klimatkompensation och en ekonomisk investering, eftersom den kan dra in pengar genom att sälja elen vidare. Alltså inte helt olikt IKEA:s idé om att kombinera PR-utgifter med inkomster genom försäljningen av solpaneler i Storbritannien.

Liknande energiprojekt betraktas som en stor bedrift för klimatet och applåderas från alla håll och kanter, inte minst inom de klimatmedvetna partier som vill subventionera storbolagens ”gröna” energiproduktion.

Låt vara att stat och samhälle hamnar i en allt starkare beroendeställning till den multinationella industrin, vad kan väl rädda världen om inte storbolagen? Att företaget Mars i övrigt använder genmanipulerade produkter, palmolja från skövlade regnskogsregioner, mjölk från kor som lever under vidriga förhållanden och kakao som producerats av barnarbetare är en helt annan femma och i sammanhanget oväsentligt. Även solen har fläckar, tycks man resonera i ivern kring att jättebolagen investerar i grön energi.

Inte heller är det av vikt att vindkraften hotar fåglar och fladdermöss. Vissa örnar och hökar har redan förvisats till historiens sophög pågrund av vindfarmar i sina sista orörda habitat och nya studier visar att i bara USA massakreras hundratusentals fåglar, varav många utrotningshotade, i vindturbiner. Vindparker i känsliga områden har av bland annat The American Bird Conservancy (ABC) pekats ut som ett hot mot USA:s egen nationalfågel, den vithövdade örnen, som återhämtat sig efter år av hotad status.

Alla industriella verksamheter, så även förnyelsebar energiproduktion, har miljökonsekvenser. Att påstå något annat är ren lögn. Och liksom alla industrier kräver den förnyelsebara energiproduktionen miljökonsekvensanalyser och regleringar, vilket är mindre intressant att diskutera än subventioner.

Det finns inget hållbart i att multinationella bolag leder utvecklingen, tvärtom. Förutom de nya miljöproblem som uppstår när mer mark exploateras för att serva onödiga industrier istället för den gemensamma välfärden, så innebär bolagens kontroll över energin stora demokratiska problem.

Förnyelsebar energi kommer vara en del av framtiden, men det är kollektivt vi måste bestämma vad den ska användas till. Annars kommer arter fortsätta utplånas och ekosystem ödeläggas bara för att några tjänar globala pengar på att tillverka godis eller sådant som lika snart blir skräp på världens växande sopberg.

Hur energi produceras är en fråga som inte får frikopplas från vad och vem energin produceras för. Om multinationella jättar får leda ”omställningsarbetet” lär vi snart se oss om efter ett hem på Mars, vilket de stora kapitalisterna i och för sig redan gör.

© 2019 Göteborgs Fria