Kommentar: Socialistpartiets svek banade väg för Le Pen | Göteborgs Fria
Per Björklund

Fördjupning


Kommentar: EU-valet

  • Marine Le Pen från högerextrema Nationella Fronten krävde nyval efter att partiet blivit nästan dubbelt så stort som regerande Socialistpartiet i söndagens val till EU-parlamentet.
Fria Tidningen

Kommentar: Socialistpartiets svek banade väg för Le Pen

För två år sedan gick Frankrikes president Francois Hollande till val på att stoppa åtstramningspolitiken i Europa. Istället genomförs ett historiskt nedskärningspaket som bidragit till att göra Nationella fronten till landets största parti.

Trots att det inte direkt var oväntat – opinionsmätningarna har länge pekat åt det hållet – väckte Nationella frontens framgångar i EU-parlamentsvalet bestörning i stora delar av Europa. Att ett rasistiskt och EU-kritiskt parti vars grundare framhållit ”ebola” som lösningen på ”invandringsproblemet” blev största parti i ett av Europeiska unionens kärnländer är en tydlig signal om vidden av det folkliga missnöjet.

Att etablerade partier i många länder straffas för sitt sätt att hantera den ekonomiska krisen är inte förvånande. Att så mycket av missnöjet kanaliseras till partier på högerkanten är däremot inte lika självklart. Men utvecklingen i Frankrike erbjuder en ledtråd, och kan tjäna som ett varnande exempel för socialdemokrater och vänsterpartier i resten av Europa.

Snabbspola två år tillbaka i tiden till presidentvalskampanjen i Frankrike under våren 2012. Socialistpartiets kandidat Francois Hollande utropar ”finansvärlden” till sin främste motståndare och lovar höjda skatter för höginkomsttagare och storbanker, tiotusentals nya jobb inom den offentliga sektorn och ökade statliga investeringar för tillväxt. Han lovar inte bara reformer på det nationella planet utan också att göra slut på åtstramnings- och nedskärningspolitiken i Europa .

Två år senare är Francois Hollandes löften ett bittert skämt. Istället för att få en ny inriktning har den rådande politiken befästs med nya strikta budgetregler för EU-länderna och skärpta sanktioner mot länder som bryter mot dem. Under Hollande har arbetslösheten i Frankrike fortsatt öka och nått 10,4 procent, eller rekordmånga 3,3 miljoner personer. Men istället för nyanställningar och investeringar har den socialistiska regeringen under premiärminister Manuel Valls förbundit sig till tuffa nedskärningar på 50 miljarder euro de närmaste tre åren.

Oavsett grunderna för Hollandes svek mot väljarna har det utan tvekan bidragit till Socialistpartiets kollaps. Med 13-14 procent av rösterna i söndagens val blev man bara tredje största parti – ungefär hälften så stort som högerextrema Nationella Fronten, vars partiledare Marine Le Pen på söndagen triumferande hyllade ”det suveräna folkets” seger och krävde nyval till det franska parlamentet omgående.

Den socialistiske premiärministern Manuel Valls förklarade i sin tur stoiskt att regeringen tänker hålla fast vid sin nedskärningspolitik och EU:s krav på budgetdisciplin. Samtidigt ska president Hollande ha skrivit till Tysklands förbundskansler Angela Merkel och vädjat om massiva tyska investeringar i infrastrukturen för att stimulera tillväxten i Europa och därmed göra det lättare för Frankrike att nå sina budgetmål.

Hollandes vädjan togs dock inte emot väl inom den tyska regeringen, enligt tidningen Der Spiegel. Därmed stärks bilden av Frankrike som underordnad och maktlös partner till Tyskland i ett eurobygge som mer och mer distanserar sig från medborgarnas intressen.

Ur den franska ekonomins synvinkel har europrojektet inte varit den odelade framgång som man hoppats på. Medan tysk industri gynnas av en lågt värderad euro utifrån inhemska förhållanden plågas den franska av en övervärderad valuta, som försvagar landet export. Hollande och hans regering har därför lanserat förslag om att med hjälp av okonventionell penningpolitik tvinga ner värdet på euron – förslag som föga förvånande mötts av kalla handen i Tyskland.

Den kände historikern Emmanuel Todd menar att den franska eliten sitter fast i en ”döende euro”. Efter att under många år ha investerat nästan all sin prestige i valutaunionen är det nästan omöjligt för dem att byta riktning idag, eftersom det skulle leda till ”social revolution”.

Genom att hålla fast vid eurosamarbetet och dess sociala och ekonomiska konsekvenser, samtidigt som man lägger skulden för problemen på euron och Tyskland, riskerar man å andra sidan att fortsätta göda nationalismen och högerextremisternas framgångar. På sikt kan det leda till samma resultat – eller något betydligt värre.

Rekommenderade artiklar

Därför är vi fångar i skuldberget

I dag lånar bankerna ut pengar som aldrig förr till bostadsköp. Svenska hushålls skulder är nu över 90 procent av BNP. Men vad händer då om bostadsbubblan spricker och priserna rasar?

Fria.Nu

De bortglömda väljarna

Val 2014

SD:s väljare verkar viktigare för politiker och media än de 14 procenten – de som inte röstade alls och som ofta drabbas av SD:s politik, skriver Maimuna Abdullahi.

© 2019 Göteborgs Fria