Fästning Europa bygger nya murar | Göteborgs Fria
Per Björklund

Fördjupning


EU-valet

  • Ett 12 kilometer långt stängsel vid landgränsen mellan Turkiet och Grekland har gjort det svårare för migranter att ta sig in i Europa. Nu bygger Bulgarien ett liknande stängsel.
Fria Tidningen

Fästning Europa bygger nya murar

Desperata flyktingar riskerar allt för att ta sig till Europa. Tusentals har mist livet på Medelhavet. Andra tvingas tillbaka utan att få sin rätt till asyl prövad. Men den politiker som vill påverka EU:s flyktingpolitik står inför en enorm utmaning.

När ännu en överfull flyktingbåt hamnade i sjönöd utanför den italienska ön Lampedusa förra måndagen kom flera italienska fartyg till undsättning. Fler än 200 människor kunde räddas, men minst 14 drunknade.

Trots dödsoffren beskrivs räddningsinsatsen som en framgång för operation Mare Nostrum – Italiens satsning på utökad patrullering i Medelhavet efter den uppmärksammade tragedin utanför Lampedusa i oktober, då över 400 migranter drunknade. Sedan dess har tusentals migranter räddats, och operationen har rentav pekats ut som en orsak till att fler än 22 000 migranter anlänt till Italien sedan början av året – mer än tio gånger så många som under samma period 2013.

Men även om Lampedusa-tragedin tvingat fram ett större fokus på livräddande operationer har EU:s restriktiva gränspolitik knappast förändrats i grunden. Tvärtom anklagas flera medlemsländer för att bekämpa irreguljär migration med metoder som bryter mot mänskliga rättigheter – med EU-institutionernas goda minne.

– Det ser väldigt dystert ut. Det är svårt att säga att utvecklingen går åt rätt håll, säger Madelaine Seidlitz från svenska Amnesty.

Med kampanjen SOS Europa vill Amnesty uppmärksamma så kallade ”pushbacks” – som det kallas när människor på flykt tvingas tillbaka utan att ens få en chans att ansöka om asyl.

I en Amnesty-rapport vittnar migranter i Turkiet om hur den grekiska kustbevakningen tvingat överfulla och knappt sjödugliga båtar att vända om på öppet hav. Andra berättar hur de gripits av gränspolis och lämnats bakbundna på den turkiska sidan av landgränsen i norr.

I en annan färsk rapport från Human Rights Watch anklagas Bulgarien för att systematiskt hindra flyktingar att korsa gränsen och söka asyl – ofta med brutala metoder som misshandel med batonger och elchocker.

Båda länderna har uppfört milslånga taggtrådsstängsel för att hindra flyktingar att korsa landgränsen – med följd att fler utsätter sig för stora risker genom att försöka korsa havet.

Ansvaret för övergreppen vid gränserna faller på hela Europa, menar både Amnesty och Human Rights Watch. Andra länder tittar gärna bort när kränkningarna sker för att upprätthålla unionens yttre gräns. Och EU:s gemensamma gränskontrollorgan Frontex ger ekonomiskt stöd till och samarbetar med både Bulgarien och Grekland kring gränsövervakning.

Med kampanjen mot pushbacks vill Amnesty både väcka opinion inför EU-valet och påverka enskilda EU-parlamentariker. Även om asylpolitiken till stora delar är ett resultat av förhandlingar på regeringsnivå kan enskilda parlamentariker göra en hel del för att stärka skyddet för flyktingar, säger Madelaine Seidlitz.

– Dels har parlamentet stor makt över den gemensama lagstiftningen, dels kan man gå samman och försöka påverka enskilda länders agerande. Men de kan också utöva inflytande på EU-kommissionen och trycka på för man ska inleda rättsliga förfaranden i de fall där det kan vara relevant, till exempel mot Grekland.

EU-parlamentet kan även påverka hur unionens gemensamma resurser till gränsövervakning används. Förra året var parlamentariker med och drev igenom bindande regler om sjöräddningsinsatser för gränsorganet Frontex. Men ett ständigt problem för den EU-parlamentariker som vill arbeta för en mer human asylpolitik är att vackra resolutioner inte alltid efterlevs.

Ett exempel på regelverk som ännu aldrig tillämpats är massflyktsdirektivet som antogs 2001 och ger möjlighet att automatiskt ge temporärt uppehållstillstånd till alla flyktingar från till exempel ett krigsdrabbat område. Men trots att miljontals människor tvingats fly inbördeskriget i Syrien, varav de flesta blivit kvar i grannländerna Libanon, Jordanien och Turkiet, vill EU-kommisionen inte tillämpa direktivet.

– Man menar att det är orealistiskt. Men vad är poängen med att ha lagar om man inte ens försöker tillämpa dem? säger Madelaine Seidlitz.

Under 2013 antog EU ett nytt gemensamt asylsystem efter flera år av förhandlingar. Det nya asylpaketet beskrevs som historiskt av den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström, som menar att de nya reglerna kommer att leda till rättvisare, snabbare och bättre asylbeslut. Men Madelaine Seidlitz är inte övertygad.

– Det handlar egentligen inte om något nytt asylsystem, även om det basunerats ut som det. Det är en omförhandling av regler som redan fanns, men som inte alltid följs, säger hon.

Det nya paketet innehåller bland annat tidsgränser för hur lång tid en asylansökan får ta och hur länge asylsökande får hållas i låst förvar. Men det är för tidigt att säga hur reglerna kommer att efterlevas i praktiken, säger Madelaine Seidlitz.

– Mycket beror på i vilken utsträckning EU-kommissionen kommer att sätta kraft bakom dem. Och det finns så många förbehåll och undantag att den som vill kan tolka de här reglerna lite hur som helst.

Även den omstridda Dublin-förordningen har reformerats. Dublin-förordningen är en hörnsten i EU:s asylpolitik och slår fast att en asylansökan ska behandlas av den första medlemsstat som en flykting anlänt till. I den nya förordningen förbjuds medlemsländer att skicka asylsökande till ett annat EU-land om det finns risk för att deras rättigheter inte tillgodoses. Sedan tidigare har överföringar till Grekland stoppats av Europadomstolen och EU-domstolen, men nu får medlemsstaterna ett tydligt ansvar att själva bedöma riskerna.

Principen om första asylland har ifrågasatts av människorättsorganisationer och internationella organ som Europarådet och UNHCR. Madelaine Seidlitz menar att problemet är att den förutsätter att det redan finns en rättssäker och likvärdig asylprocess i alla EU-länder.

– Det kan ju finnas en poäng med att reglera vilket medlemsland en person ska söka asyl i, om det faktiskt var så att valet av land inte spelade någon roll för rättssäkerheten. Det märkliga är att alla i dag låtsas att det inte spelar någon roll, samtidigt som alla vet att det faktiskt gör det. Resultatet är att enskilda individer hamnar i omänskliga situationer, säger hon.

Men även om rätten till asyl är långtifrån garanterad av EU bör vi inte glömma de framsteg som faktiskt gjorts, menar Madelaine Seidlitz.

– Det var ganska många länder som tidigare inte hade något asylmottagande alls. Och även svenska regeringar vägrade länge erkänna att man kan vara flykting enligt FN:s flyktingkonvention på grund av kön och sexuell läggning. Dessutom var det inte för alla länder självklart att man kan behöva skydd även från icke statliga förövare, vilket i dag gäller, säger hon.

Rekommenderade artiklar

Därför är vi fångar i skuldberget

I dag lånar bankerna ut pengar som aldrig förr till bostadsköp. Svenska hushålls skulder är nu över 90 procent av BNP. Men vad händer då om bostadsbubblan spricker och priserna rasar?

Fria.Nu

De bortglömda väljarna

Val 2014

SD:s väljare verkar viktigare för politiker och media än de 14 procenten – de som inte röstade alls och som ofta drabbas av SD:s politik, skriver Maimuna Abdullahi.

© 2019 Göteborgs Fria