Musikalvrål från vänsterns djup | Göteborgs Fria
  • På lördag har Folkbildningsterror premiär - En politisk fantasy-musikal om hur en grupp övernitiskt samhällsomstörtande människor och djur tar till vapen mot byråkratins väderkvarnar.
Göteborgs Fria

Musikalvrål från vänsterns djup

Musikalfilmen Folkbildningsterror har kallats ett feministiskt uppvaknande bortom graven. Regissören Antiffa beskriver processen.

Ni beskriver filmen som en ”politisk fantasy-musikal”, ett ”vansinnesprojekt från avgrundsvänsterns djup”, berätta.

– Ja, alltså det med vansinnesprojekt handlar om det här med att spela in en dansmusikallångfilm under två år tillsammans med ett par hundra aktivister. Det var ganska oöverblickbart då när vi började och lika oöverblickbart nu när jag försöker se tillbaks på det. Jag tror det är bra ibland att inte förstå omfattningen av det man ger sig in i för då skulle nog många vansinnesprojekt inte bli av.

– Men man kan nog också se den här filmproduktionen som ett avskräckande exempel för en hållbar aktivism. Den har krävt otroligt mycket av många under lång tid. Vi anarkister är ju fantastiska när det gäller både kreativt kaos och att va superstrukturerade för att se till att dela på utrymme, makt och ansvar. Och något vi lärt oss tror jag är att det kreativa kaoset är som allra bäst när vi verkar inom en välfungerande struktur.

– Och avgrundsvänsterns djup, ja det är väl där vi kommer ifrån. Såna häringa ljusskygga gestalter, kanske till och med ljusets fiender om man får tro Timbro. Nä, det är väl mest att vi inte är samförståndsälskande tokliberaler och då är det lätt att man blir förpassad till avgrunsdvänsterns djup. Men vi har det bra härnere, vi lever och frodas i massa perversa konstellationer och gör då och då en musikal. Det självklara valet blir då såklart en politisk fantasy-musikal.

– För det går ju på inget sätt att delta i det politiska samtalet i dag då det bygger helt och hållet på kapitalismens logik. Om man talar utifrån en annan logik så som att man kanske vill ha nån form av jord att leva på och att livet man lever där ska kännas okej för alla, så framstår man som en världsfrånvänd-dödsmördarterrorist-utopist-galning. För att ens kunna föreställa sig en annan värld får vi därför istället fantisera och våra förbjudna politiska begär tar sig då ibland uttryck i en musikal (för vi är lite gay också).

Den stora frågan som ställs i filmen är: Vad ska göras? Vilka svar ges på denna fråga i filmen?

– Vi ger nog inga svar. Det är nog snarare ett nedslag i en känsla av desperation inför att leva här och nu och se hur allting går åt helvete. Liksom känslan av att vad fan ska vi göra? Och vad skulle vi göra om vi vågade och om alla inte var isolerade små individer som var rädda för varandra? Om vi gick samman och faktiskt försökte göra något jävligt konkret åt det här. Filmen är lite som en extremistisk fantasi kring det och väldigt bejakande inför förbjudna politiska begär som att få se de herrar som räknar profiten städa i våra fabriker och sådär.

Berätta om produktionen av filmen. Ni har försökt hitta nya sätt att göra film på, hur?

– Den mesta film som görs är ju fruktansvärt usel och tjänar som enda syfte att dra in så mycket pengar som möjligt. De flesta som får göra långfilm (alltså som får betalt för det) är män som vill göra film om andra män som på olika sätt räddar världen eller sig själva och får ligga med en enligt heterokonventioner snygg tjej. Och sedan finns det lite film som är gjord av någon slags pretentiös kultur-medel/överklass och den är inte så farlig, men rätt så tråkig.

– Och ändå är ju film ett så himla bra medium som kan lära oss att se på världen och oss själva på nya sätt och så är det dessutom väldigt folkligt. Så vi tänkte att vi skulle göra en film då. Det här med att hitta nya sätt att göra film på handlar om massa olika grejer. Att inte göra film med bidrag från stora ställen som Svenska filminstitutet eller Film i väst, för det hade vi aldrig fått.

– Sedan utvecklades manuset hela tiden för att olika politiska diskussioner uppstod, det hade varit helt omöjligt att samsas så många om en handling som skulle funka politiskt för alla så vi sa från början att vi inte kommer att ta bort något men att vi kan lägga till scener och repliker som lyfter fram fler perspektiv. Till exempel uppstod ett helt zombiemusikalnummer på grund av en konflikt mellan ett queerfeministiskt och ett radikalfeministiskt perspektiv på BDSM. Det är ju därför detta med samförstånd är så dåligt, det blir aldrig några zombiemusikalnummer med samförstånd, konfliktperspektiv däremot kan vara väldigt, för att använda ett fruktansvärt heterosexuellt ord i sammanhanget, befruktande och givande för en filmproduktion. Sedan har alla gjort ungefär allt utan att alltid kunna det, som det här med att ta ljud, filma, dansa, skådespela, sjunga, klippa, dubba, grejda och ljudlägga. Så vi har lärt oss av varandra och i processen.

Fakta: 

Här kan du se filmen

  • 17 maj kl 17.30: Premär på Bio Roy.
  • 20 maj kl 17: Akademi Valand.
  • 31 maj kl 18: Under West pride i Stenhammarsalen.

Rekommenderade artiklar

Stjärnlaget hotas av nedläggning

Angered United är filmen om fotbollslaget som klättrade i seriesystemet från division fem till division två på kortast möjliga tid. Men trots framgångssagan hotas nu laget av nedläggning.

© 2019 Göteborgs Fria