Kulturen kan rädda glesbygden | Göteborgs Fria
Sara Falkstad

Synpunkten


Synpunkt: Livskraftiga samhällen

  • Bokbuss i Övertorneå - Haparanda. Ett nedlagt folkbibliotek är lika allvarligt som en nedlagd lanthandel, skriver Sara Falkstad Byrne.
Fria Tidningen

Kulturen kan rädda glesbygden

Det krävs mer än ekonomiska förutsättningar om människor ska kunna leva - och inte bara bo - utanför storstäderna, skriver Sara Falkstad Byrne.

Sen kväll, provinsiell småstad. Ungefär tjugo personer är vi på klubben, och vi ser en en psykedelisk audiovisuell reseskildring, med samplingar från gatuliv, bilder från en taxiresa, och postrock som blandas med traditionell kinesisk musik. Det är avslutningen på en modig och ganska fantastisk filmfestival, och vi har befunnit oss i en alternativ verklighet hela helgen.

Min själ lyfter. Det här får hända. Vi får vara med om det här.

Våra mänskliga samhällen är känsliga ekosystem som kräver kulturell mångfald för att bli livskraftiga. Att utöva och ta del av kultur är inte bara en mänsklig rättighet, utan skapar rum för idéer som inte kan eller får uttryckas någon annanstans, där man får bli kvar i frågan i stället för att avkrävas svar och resultat. Kulturen tränar oss i empati och tolerans, vidgar vår värld och är omistlig i det livslånga projektet att vara människa.

Ett samhälle utan skapande och berättelser har aldrig existerat.

När kulturen måste vara lönsam, underhållande och efterfrågad av många uppstår monokulturen. Vägg i vägg med lokalen vi är på, är det schlager och godisshots och självklart mycket mer folk. I storstäderna kommer motkrafterna förmodligen överleva, där finns en mångfald som skapar alternativ. Det är glesbygden som verkligen ligger i riskzonen att bli kulturellt utarmad.

Vi får inte spela kulturföraktande populister i händerna genom att förminska människor till plånboksröstande zombier som bara är intresserade av det som försiggår innanför deras egen gärdsgård. Jag tror inte att den stora massan som bor där jag bor är outbildade bonnläppar som röstar på SD. De är snarare levande, kreativa människor som vill saker.

Men vi vet att främlingskap och maktlöshet föder främlingsfientlighet, att högerextremismen samlar röster i samhällen där människor börjar få slut på alternativ, att likriktning skapar passivitet. Vi vet att människor flyr från orter som är kulturfattiga och där handlingsutrymmet är trångt.

De få politiker som talar om glesbygden talar oftast om ekonomi, om att skapa jobb och tillväxt. Visst måste det finnas ekonomiska förutsättningar att kunna bo utanför storstäderna, men jag tror att det även måste finnas kulturella. Ett nedlagt folkbibliotek är livsfarligt på samma sätt som en nedlagd lanthandel. Därför måste en ansvarsfull kulturpolitik hänga ihop med en ansvarsfull glesbygdspolitik för att skapa hållbara samhällen. Om vi ska kunna bo var vi vill måste vi också kunna leva och växa var vi vill. Få förutsättningar att skapa, uppleva och samlas kring kultur.

Så fort vi börjar prioritera bort kulturen, avfärda den som lyxvara, elitistisk eller icke-lönsam, börjar vi förneka oss att vara människor. Det smala, det breda, det snälla och det farliga måste få existera sida vid sida.

En liten besvikelse maler i mig när jag ser hur få det är på spelningen. Men efteråt säger min vän att det inte handlar om att alla ska vara här. ”Vi måste släppa drömmen om en succé” säger hon.

Hon har rätt. Succétanken tillhör den andra världen, världen där kvantitet är lika med kvalitet. Vi får vara här och vi vill inte vara någon annanstans.

Det här rummet får finnas. Det är det som spelar roll. Det är därför vi bor kvar.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Göteborgs Fria