Angereds teater sätter ord på frustrationen | Göteborgs Fria

Recension


Teater
Bananhuset och Exil
Manus & regi Elmira Arikan, Nicolas Kolovos, Eleftheria Gerofka Var Angereds teater Spelas till den 26 april

  • Bananhuset är en av tre monologer som spelas på Angereds teater under våren.
Göteborgs Fria

Angereds teater sätter ord på frustrationen

Exil och Bananhuset vänder på frågor kring identitet, ras och tillhörighet.

Angereds teater vänder på frågeställningar kring identitet, ras och tillhörighet i trilogin som spelas på teatern under våren.

Exil och Bananhuset spelas som två monologer efter varandra, men är sinsemellan mycket olika. I Exil är det 80-tal och vi befinner oss i Dar es Salaam i Tanzania. Samantha växer upp bland den vita överklassen i en postkolonial röra av förtryck. Hennes pappa är en hänsynslös person som utnyttjar människor omkring sig, inte minst sin egen familj. Kulissen med den Ulrich Seidl-liknande fonden i bakgrunden förstärker känslan av avskyvärd rasism, från början till slut.

Liksom för många som sitter fast i dagens absurda migrationspolitik brottas Samantha med risken att skickas "hem". För vad är hem? Tanzania har blivit så välbekant och hemma i jämförelse med ett grått och trist Sverige att "åka hem" blir ett luddigt och otydligt begrepp. "Jag känner mig inte vit, Sverige är inte hemma", konstaterar hon i föreställningen. Samtidigt tydliggör det omvända migrationspolitiska dilemmat hennes privilegierade situation som vit överklasstjej. Hon kan ändå på många sätt välja land, en fördel få förunnat.

Angereds teater väcker frågor om migration från ett oväntat håll som ger en ny dimension i en problematik som förföljt oss genom historien.

I andra delen av föreställningen är vi på hemmaplan igen, vid köksbordet hos Alex i en "betongförort" som kan vara just den utanför teaterns dörr. Bananhuset väcker många förlösande skratt mitt i allvaret.

"Det okända skrämmer mig. Jag föraktar mig själv, jag måste lämna bananhuset." säger Alex och sätter ord på den frustration det innebär att växa upp på en i andras ögon utdömd plats.

Han vill skriva, men misslyckas. Stadens rasistiska bild av den misslyckade invandraren i förorten projiceras knivskarpt på honom och dränerar, förstör den oprövade kreativiteten.

11 april har Hemligt urpremiär, tredje delen i trilogin. Jag kan inte bärga mig.

Rekommenderade artiklar

© 2019 Göteborgs Fria