Risken med att vara personlig | Göteborgs Fria
  • "Genom att vara väldigt personlig så blir det också allmängiltigt. Det berör folk", Maria Sveland
Göteborgs Fria

Risken med att vara personlig

I sitt författarskap har Maria Sveland använt sig själv som murbräcka för att tvinga fram diskussioner om feminism. Något som fått stora personliga följder för henne.

GFT har träffat skribenten som hamnat i vägen för sitt eget budskap.

Författaren och journalisten Maria Sveland har gjort sig känd för att använda sitt privatliv som fond när hon skriver om feminism.

När boken Bitterfittan släpptes 2007 hamnade mer fokus på henne som mor och hustru än på bokens budskap. Boken tolkades av många som självbiografisk trots att den egentligen var fiktiv.

När Hatet: En bok om antifeminism kom förra året fanns däremot inget tvivel om att det var självbiografiskt. Där varvade hon intervjuer och analyser med sina egna reflektioner kring att bli dödshotad och förolämpad.

GFT träffade henne efter ett författarsamtal för att prata om varför man offrar så mycket av sig själv för den politiska frågan.

Vad tjänar man på att vara så personlig när man vill diskutera politik?

­– Jag är inte säker på att man tjänar någonting. Men genom att vara väldigt personlig så blir det också allmängiltigt på något absurt sätt. Att det berör folk genom att man vågar blotta sig själv, säger hon.

På den motsatta frågan, vad man offrar när man blir så personlig, kan svaret verka självklart. Maria Svelands åsikter har uppfattats som provocerande av vissa och hon har förutom mycket hat också mottagit många hot, en del av dem dödshot.

Men hon säger att det personliga berättandet också gör henne tillgänglig för granskning och kritik på ett annat sätt. Att man själv får mer uppmärksamhet än sitt verk.

Det var precis det som hände när Bitterfittan kom. Numera tycker Maria Sveland att boken gått ett varv till och lever sitt eget liv. Att boken handlar mer om politiken i den och mindre om henne.

Sedan dess har hon blivit ännu mer känd och en offentlig person. Numera syns och hörs hon ofta på de stora debattsidorna, i morgonsoffor och i radions sommarprat.

Finns inte risken att du själv hamnar i vägen för ditt feministiska budskap när du är så personlig?

– Ja, absolut. Det händer hela tiden. I och med att jag har blivit någon slags person som folk har väldigt starka uppfattningar och känslor kring. Bara mitt namn väcker ju upprördhet och provokation. För vissa personer spelar det ingen roll vad jag skriver.

Att inte vara personlig kring frågor som feminism, kärnfamiljer eller föräldraskap finns aldrig som alternativ för Maria Sveland. För att gå igång på ett ämne, bli förbannad och vilja skriva om det så måste det komma inifrån säger hon.

På samma sätt tror hon det är för andra kända kvinnor som skriver om feminism på ett högst personligt sätt.

– Det handlar om erfarenheter som känns in på bara huden. Som att föda barn, vara utsatt i föräldrarollen eller utsatt för sexuellt våld. Feminismen handlar så mycket om kroppsliga, fysiska erfarenheter.

Hoten och hatet har förändrat Maria Svelands liv i grunden. Hon berättar att hon numera är extremt avtrubbad samtidigt som hon är extremt överkänslig. För att hantera det skiljer hon på ”kändisen” Maria Sveland och den person hon är med sina vänner och familj. Utan att för den sakens skull stänga av sina känslor påpekar hon.

Under författarsamtalet där hon deltar frågar någon om hoten begränsar henne i skrivandet, på liknande vis som hon begränsades när hon tidigare jobbade på radio.

– Jag skiter lite i vad folk tycker. Jag känner mig ännu mer radikal och fri än vad jag gjorde förut. Jag var mycket mer rädd då.

Fakta: 

Maria Sveland – litterär produktion

Bitterfittan (Norstedts 2007)

Min Mormors historia (Forum 2009)

Att springa (Norstedts 2010)

Happy happy -en bok om skilsmässa (Atlas 2011)

Hatet -en bok om antifeminism (Leopard förlag 2013)

Systrar och Bröder (Norstedts 2013)

Skriver nu på en ny roman som väntas komma under nästa år.

Fokusfrågor

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2016 Göteborgs Fria