Inledare


Inledare: Volgograd

Fria Tidningen

Vad Vladimir Putin säger har betydelse

Rysslands balansgång med en accelererande upprustning som närmar sig det kalla krigets och ett slags charmoffensiv med kostsamma OS-satsningar får sina konsekvenser, László Gönczi

Inledare Det är allt svårare att sortera mänskligheten i kategorier som fredliga, onda, goda, maktfullkomliga eller demokratiska. Det skrämmer mig faktiskt, fast antagligen är det bara så att jag har förlorat en del av min naivitet.

Funderar över varför jag har haft någon naivitet över huvud taget. Jag är född i ruinerna av andra världskriget, började mina år under stalinistiskt förtryck, har sett den ungerska revolutionen brutalt massakreras av tiotusentals sovjetiska stridsvagnar, flytt, sett det kalla kriget och så vidare. Kanske fanns det glimtar av optimism ändå? Vietnamkrigets slut, Chiles väg från Pinochet och en del annat.

Men vad kan en säga om före detta Jugoslavien, Irak, Palestinakrisens frustrerande brist på lösning, Afghanistan … Vadan naivitet? kan en verkligen undra. Och nu: än mer frustrerad än vanligt. Smutsiga efterdyningar till den arabiska våren, Syrien, Sydsudan och faktiskt rätt måttligt med hejd. Till och med Mandelas arvtagare lever urfattiga under vita bankirers och företagsledares stinkande bläckfiskarmar.

Vad är då händelserna i Volgograd mot allt detta som pågår och som faktiskt har pågått hela tiden? En symbolisk händelse mitt i sin mänskliga tragik. Det är ryssar, vanliga människor, som blir offer för andras bisarra sätt att hävda sin rätt. Egentligen spelar det ingen roll om orsaken är ett berättigat avståndstagande från OS-cirkusen, religiös fanatism eller etnisk territoriell dito. Det värsta är vad terrorismen åstadkommer förutom sina offer.

NSA, i god maskopi med vårt eget svenska FRA, har terrorismen att skylla på. Guantánamo är fortfarande en gigantisk rättsröta, om det nu alls kan nämnas tillsammans med rätt. I dessa spalter har inte minst USA:s så kallade krig mot terrorismen belysts.

Men när våra svenska militärer sneglar åt öster – vem är inte rädd för den ryska björnen – riskerar vi antimilitarister att bortse från öst. ”USA är trots allt värst.”

Helt klart blir jag mycket oroad av Vladimir Putins ord i Volgograd på nyårsdagen. ”Vi böjer våra huvuden för offren i den grymma terrorattacken. Vi kommer att stå starka och säkra och kämpa mot terroristerna – tills vi helt har utplånat dem. Vi kommer att stödja alla offer och genomföra allt vi planerat.” Så talar en statsman som bara ser till effekterna av sina tal, inte till innehållet. Men innehållet förskräcker när en tänker efter.

Rysslands balansgång med en accelererande upprustning som närmar sig det kalla krigets och ett slags charmoffensiv med kostsamma OS-satsningar får sina konsekvenser. Värst är det för den egna befolkningen. Märkliga arresteringar har ständigt återkommit allt sedan Tjetjenienkrigens dagar. Mystiska mord och rättegångar, ja, faktiskt också amnestier, visar på en unik maktfullkomlighet.

Världens utveckling under Putin och Obama är minst sagt oroväckande. Det är lätt hänt att en förfaller till att jämföra dem med varandra, eller med andra ledare, kanske med Syriens Assad, Israels Netanyahu eller Nordkoreas Kim Jong-un. Men det relativiserar bara deras brott. Betrakta dem och den kultur de företräder. Försök inte avgöra vem som är värst – världen blir inte bättre av det.

Freden har ingen riktning, freden har ingen nationalitet, freden har inget statsöverhuvud.

Fakta: 

László räds ingen björn i skogen men räds dock en björn i Moskva

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu