Vilka är näthatarna? | Göteborgs Fria

Fördjupning


Mathias Wåg och Måns Nilsson • Researchgruppen
Göteborgs Fria

Vilka är näthatarna?

I dag gick nyheten ut från Researchgruppen om vilka politiker som döljer sig bakom kommentarsfälten på våra mest kända rasistnätsajter. För Fria Tidningar har Researchgruppen tagit fram statistiken kring vilka grupper som dominerar och hur den större bilden ser ut, ålder, könsfördelning och geografisk spridning. Och missa inte följande analys om Avpixlat och hur de kunde gå från liten hatsajt till en smärre politisk institution.

Fram till november 2013 hade 54607 personer skrivit i kommentarsfälten på Avpixlat, Exponerat, Fria Tider och Realisten. Vi har särskilt fokuserat på de 1500 toppkommentatorerna, personer som skriver dagligen på någon av dessa sidors kommentarsfält. Av dessa 1500 har vi tagit fram identiteterna på 406 personer som grafiken intill baseras på. Namnen har vi funnit bland de uppgifter personerna själva lämnat på nätet via diskussionsforum, Facebook och öppna sidor. Via korsreferenser har vi kunnat fastställa de verkliga identiteterna och utifrån denna kunskap skapat statistiken som följer. Statistiken ger inte nödvändigtvis rättvisa åt vem den genomsnittlige kommentatorn är. Många användare använder anonyma konton, anonyma Facebookkonton och undviker i möjligaste mån att lämna spår efter sig på nätet. Den höga åldern på användarna jämfört med SD:s medelväljare får förmodas spegla det faktum att yngre användare är bättre på att skapa opersonliga konton som inte går att spåra. Av de undersökta 1500 användarna har cirka 1000 ospårbara konton.

Fyra stora grupper

Den generelle näthataren är svår att exakt sätta fingret på, men det är en man i medelåldern, som regel bor i södra Sverige eller i någon av storstadsregionerna (se grafik). Han tillhör inte någon särskild yrkeskategori, snarare visar statistiken på skribenter från samhällets alla klasser och skikt. Bland de 406 finns allt från vd:ar och universitetsforskare till lärare och bilmekaniker.

Skribenterna kan delas in i fyra grupper, beroende på vilka ämnen de tenderar att fokusera på. Den största gruppen skribenter är de som tycker att välfärdsfrågan är den allra viktigaste.

Dessa personer hävdar att Sverige inte har råd med både invandring och välfärd, och blickar nostalgiskt tillbaka till 50-talets folkhemsbygge. När användarna i den här gruppen i inlägg och kommentarer beskriver sin tidigare politiska hemvist hänvisar de i första hand till Socialdemokraterna. ”Jag har varit socialdemokrat i hela mitt liv, men nu får det vara nog”, är en typisk kommentar.

En något mindre grupp, som angränsar till välfärdsvurmarna, är skattepopulisterna. De anser att deras skattepengar inte ska gå till att betala de konstnader som invandringen och invandrarna medför. Denna gruppering utgörs i första hand av skribenter som tidigare säger sig ha röstat på något av allianspartierna. De har ofta en negativ inställning mot statsmakt och ”statsförmyndari” och låter sig inspireras av den amerikanska libertarianismens tankegods.

Den tredje grupperingen är muslimmotståndarna. Islamhatet genomsyrar förvisso alla uppräknade grupperingar, men muslimmotståndarna har det som sin huvudfråga. Det medför att de ser muslimsk invandring som en avgörande civilisationskonflikt. De inspireras av eurarabia-teorier och kontrajihadism, alltså konspirationsteorin om att Europa håller på att bli en del av arabvärlden. Ett övertagande som sker genom invandring och framfödseln av många barn.

Den sista kategorin är också den minsta. Här samlas de nynazistiska och antisemitiska skribenterna. Deras inlägg är oftast tydliga interventioner i den nätrasistiska miljön för att radikalisera den. Med målet att locka över läsarna från Sverigedemokraterna till mer nynazistiska organisationer vinklas diskussionerna – ett exempel är hur de återkommande kritiserar kontrajihadisterna för att vara pro-Israel.

Resultat och förenande faktorer

Olikheterna till trots har grupperna mer som knyter samman än som skiljer dem åt. Antiziganism, feministhat och åsikter kring etablerade partier (SD undantaget) är återkommande inslag i kommentarerna. Likaså fientlighet mot etablerade medier och en retorisk begreppsapparat om ”politisk korrekthet” genomsyrar alla fyra grupperingarna. Oavsett vilka frågor de betonar är rasismen och invandringsfientligheten det sammanhållande kittet, som trots skilda politiska bakgrunder och skilda perspektiv på till exempel välfärdsstaten länkar samman skribenterna.

Rasismen som överordnad fråga märks i hur olika former av argument och frågor kan lyftas beroende på om de går att användas för en invandringsfientlig politik. Ena stunden kan artiklarna förespråka en klimatskepticism, där klimatfrågan ses som ett övernationellt angrepp på den nationella suveräniteten och en eftergiftspolitik mot syd. I nästa stund är klimatfrågan oändligt viktig på grund av ”invandringens klimatkonsekvenser”. Feminism betraktas ena stunden som ett hot och benämns som en ”kulturell politisk korrekthet mot den svenska kärnfamiljen”. I en annan diskussion lyfts sedan feministiskt grundande invändningar mot ”islams kvinnosyn”. Argumenten kan spreta åt alla möjliga håll så länge målet – minskad invandring – blir resultatet av argumentationen.

Vilken riktning rasismen får skiftar med det aktuella opinionsläget. När Omar Mustafa kandiderade till Socialdemokraterna i Stockholm startade snabbt en hätsk kampanj mot muslimer. Innan Dagens Nyheter började publicera sin artikelserie om skånepolisens tveksamma registrering av romer syntes inte mycket av antiziganism och hat mot romer i kommentarsfälten på sajterna. De reaktioner som följde i etablerad media skapade en storm i kommentarsfälten, där vandringssägner och skrönor om romer som inte vädrat luft sedan 40-talet kom upp till ytan.

På samma sätt blommade motståndet mot syriska flyktingar upp efter att det stod klart att Sverige skulle ta emot asylsökande från inbördeskriget. De rasistiska dreven tar ofta formen av en moralpanik som sprids utanför sajterna via andra sociala media där de får omfattande viral spridning.

Fakta: 

Avpixlat – från liten hatsajt till politisk institution

Läs Researchgruppens analys av Avpixlat och hur de kunde gå från liten hatsajt till en smärre politisk insitution. 

swisha en tia:  123 427 91 05

Annons

Rekommenderade artiklar

Islammotstånd möter antifeminism i Malmö

Högerextremismen

Hundra personer hörsammade den 31 januari Malmöjournalisten Ingrid Carlqvists uppmaning att bilda Tryckfrihetssällskapet. Temat för kvällen var ”Finns det yttrandefrihet i Sverige?”. Bilden av den hotade yttrandefriheten förstärktes av att mötet behövde polisbeskydd. I salen fanns nämligen ett axplock av hela Sveriges yttersta högerflygel samlad.

Fria Tidningar

© 2016 Göteborgs Fria