Underfundighet mellan verkligt och hittepå | Göteborgs Fria

Recension


Teater

Drömström & Rundlund

Av: Martina Montelius

Regi: Johanna Larsson

Medverkande: Rebecca Alverfors, AnnaRuna Kax, Haval Alnazar

Var: Teater Kurage

  • AnnaRuna Kax och Rebecca Alverfors i Teater Kurages föreställning Drömström & Rundlund.
Göteborgs Fria

Underfundighet mellan verkligt och hittepå

Det finns ett skönt driv i Drömström & Rundlund, skriver Helena Krantz.

I ett arkiv befinner sig Drömström (Rebecca Alverfors), Rundlund (AnnaRuna Kax) och beatboxen (Haval Alnazar). Drömström och Rundlund är till synes trötta på vardagstristessen och lättar upp den med fantasi, ordlekar och märkliga samtal som för dem verkar solklara. Verkar, alltså. I bakgrunden finns en ljudmatta som Haval Alnazar på ett minst sagt imponerande sätt bistår med. Samspelet mellan ord och rytmer är genom hela föreställningen fläckfritt och höjer en, i ärlighetens namn, ganska meningslös text.

Exakt vad Drömström och Rundlund är för några typer är lite otydligt. Men det här är en föreställning som befinner sig mellan det verkliga och det påhittade. Karin Dahlströms scenografi är jordnära fast med en twist. Det är ett vanligt arkiv med pärmar längs väggarna, men här finns också små ovanliga detaljer som att Drömström och Rundlund har varsitt litet krypin som funkar utmärkt att exempelvis dö en stund i.

Underhållning, lek och tankegångar på grönbete ryms i en berättelse som samtidigt lyckas stå med båda fötterna på arkivgolvet. Och indirekt ställs oundvikliga frågor, ”finns det någon klar skillnad mellan verklighet och fantasi?” och ”spelar det egentligen någon roll?”.

Framförallt är Martina Montelius pjäs en lek med ord och ett utforskande av vad de kan användas till och hur de kan användas. Texten präglas av en underfundighet som är fräsch och rolig. Bland annat bjuds på en mängd nya skällsord, något som publiken glatt omfamnar. Jag kan föreställa mig att det tillverkas ett och annat nytt på skolgården senare. För barnen i publiken är föreställningen nämligen klockren. Där efterfrågas ingen logik, att två arkivarbetare pratar så är helt naturligt.

Ett litet problem är att föreställningen egentligen saknar handling, något som driver det hela framåt. Orden och fyndiga replikskiften får stå i centrum och det gör att föreställningen haltar något, eller rättare sagt står och stampar på samma fläck. Att tankarna går till sådana som Samuel Beckett eller Pär Lagerkvist i full frihet kan vara en tillfällighet men det tror jag inte. Någonstans blir detta en I väntan på Godot fast i lightversion för en yngre målgrupp, på gott och ont.

Teater Kurages uppsättning är väl genomförd, det finns ett driv i föreställningen som kan härledas till både beatbox och skådespelarnas träffsäkerhet. Och det är en spännande föreställning, inte för att vi undrar hur det ska gå, utan för att vi undrar hur mycket man kan göra med ord.

Rekommenderade artiklar

Magnifikt spel i klassiker

Recension

Skådespeleriet i Dödsdansen med Göteborgs Dramatiska Teater är strålande, tycker GFT:s recensent.

Många poänger i Pojkarna

Recension

Rik föreställning där alla har möjlighet till identifikation, skriver Kristin Ödlund om Pojkarna.

© 2018 Göteborgs Fria